woensdag 27 februari 2013

Ann-Charlotte: Mjukt varmt täcke




Ljusstrimma, fönster på glänt,
lätt vindfläkt, rörelse i utkanten av ögonvrån,
en myggas surrande någonstanstans

Sömndrukken, halvt i drömmarnas land,
på tröskeln till en ny dag.

Förväntan, förtröstan,
på näthinnan bilden av enstaka pusselbitar som mödosamt passar i varandra,
likt hennes försök att närma sig modern.

Sanningen inlindad i ett mjukt, varmt täcke av sårbarhet, 
av omtänksamhet.

Ovisshet, ofullständighet,
känslan av att krampaktigt klamra sig fast i tunnelbanans gummilist,
fast tåget redan rullar.

Kärlek, samhörighet,
hon i moderns starka famn.

Lättsam, lekande,
blicken riktad upp mot det mjuka, varma molntäcket.

Nakna tår på ett kallt golv,
verklighetens tunga steg,
likt en slägga,
önskan att förstå och acceptera,
sjukdomens giriga gap.

dinsdag 26 februari 2013

Camilla: Ett mjukt täcke


Det är måndag och elvahundrasexiotre elever rasar in genom den fula skolentrén. Kontrasterna kunde inte vara större.

Förra veckan var det lov. Då rådde det köksharmoni i Villa Flora. Det kokades marmelad på passionsfrukt och hallon. Det googlades psyllium och bakades nötbröd. Vispades koriandermajonäs och rullades choklad-delikatesser. Gräddades citronmarängpajer och maldes kakaobönor. Köket var en varm, ångande och väldoftande oas varje dag.

Köksskåp städades ur och alla kryddor fick nya glasburkar. Så att man kan se alla färger och former. Hur kan man låta bli att bli varm inombords när man inventariserar i kryddskattkammaren? Allt kommer från Moder Natur. Doftande, söta, fräna, bittra, heta, trösterika, vågade smaker och dofter. Provocerande, läkande. Frön, blommor, bark och rötter. Toner vi får komponera med. Ämnen hemlighetsfullt förbundna med välmående och hälsa.

Skåp dammtorkades inifrån. Nya gardiner. Ångstrykjärnets väsande andetag. Långa promenader med fyrfota vän.

Under solstrålarna. Under förundran över gåvor i det lilla, vardagliga. Under tacksamhet för vänner och nära. Dova toner av sorg. Smärta över barn som inte finns. Drömmar som mörka kratrar jag måste klättra upp ur, kallsvettig. En tomhet som tynger. En vilja att kämpa och vara stark men inte veta hur.

Dofterna och lugnet från förra veckan ligger kvar, som ett mjukt täcke runt hjärtat.


maandag 25 februari 2013

Ann-Charlotte: Idag

Idag har jag övat mig i att ha många bollar i luften, nej förresten jag tror att det var alla bollar som jag hade som jag jonglerade med.. Tungan rätt i munnen, bebis hängande i baby björnen på magen, en hand utsträckt till höger och en till vänster, stående på ett ben med det andra benet konstigt vridet bakåt med fotsulan riktad uppåt i luften för att fånga den allra sista bollen med tårna.

Idag var dagen som jag lyckades att transportera min dotter till gymnastiken i tid , - klockan 9 - vem är det som har kommit på den dumma iden förresten att de små barnen börjar först - med resultatet att det inte blir någon sovmorgon på lördagar!! Jag bara undrar??

Idag är dagen som jag lyckades pressa in våran mega stora ( 7 år gamla årsmodell ) barnvagn i bagageluckan på den lilla blåa volkswagen och dessutom 3 barn. En fram bredvid mig i sätet , två bak tillsammans med ryggsäck och kassar fullproppade med skridskor, hjälmar, snöbyxor, mellis och annat smått och gott.

Idag är dagen som vi begav oss till skridskobanan för skridskolektion i snäv anslutning till gymnastiklektion, närmare exakt 30 intressan

ta minuters mellanrum - med ombyten etc. Nämnde jag att vi lyckades samla på oss en lätt hjärnskakning också när min dotter glatt hoppade fritt fall ifrån en stor snö hög.

Idag var inte en dag som alla andra, ganska vanlig men ändå inte en dag som upprepar sig varje dag som tur är.
Idag är en dag att vara stolt över som nybliven 3 barnsmamma.

dinsdag 19 februari 2013

Cecilia : Idag

I lördags, den 16 februari, var vi äntligen samlade igen för årets första Skrivkringla och temat för vårat 10 minuters fria skrivande var " Idag" ;



Idag är ljuset vitt,
“flatlight”.
Idag rör en fuktig hund-nos vid mitt knä.
Idag flyter chokladen i en skapande ström.

Idag är det tyst.
Det enda som hörs är andetag, choklad tuggande och pennor på vitt papper.

Pennor på oskriva ark,
utan riktining,
utan förutbestämda mål,
utan planering.

Bläck som flyter ut,
flyter med,
stoppar,
andas,
och rör på sig igen.

Bläck som förenar -
svart med vitt,
ung med gammal,
uppe med nere,
här med där,
idag med nu.

Det flyter fortare och fortare,
andetagen blir längre, blir kortare, stannar upp, blir längre igen.
Ju snabbare bläcket flyter desto längre blir andetagen.

Idag delar vi.
I tystnad.
Just nu.

Om en stund delar vi våra ord.
Högt.

Och skratten,
igenkännandet,
tårarna,
inspirationen,
topparna och dalarna,
glädjen
-      allt blandas med chokladen igen.

Två kontraster,
tystnad och ljud
-      samma intensiva, och samtidigt mjuka, delande.

Idag är fyra själar en miljon,
vi är alla, vi är ingen,
vi är oss själva, vi är någon annan.

Idag är det bläcket som tecknar våra själar.
Bläck och choklad.

Idag snarkar hundar bredvid bebisar.
Sjunger fåglar med lastbilsdunder.

Idag sover vi när vi är vakna.

Idag är det lördag, fast ändå måndag –
varje dag är ju en ny dag.

Idag sjunger talgoxen med ambulansens sirener.

Idag är jag lycklig.
För en timme sedan kanske inte, men nu – idag, nu.

Bläcket flyter vidare idag,
igen,
alltid.

Idag tar det mig med nedströms
till mitt hjärtas vattenfall.
Idag brusar det och bubblar där,
i takt med andetagen, delandet.
 
Idag.