Art: Lara Hawthorne
Plötsligt händer det. Den varma, villkorslösa, gränslösa omfamning jag sökt i hela mitt liv finner mig och överrumplar mig, morgon efter morgon.
När meditationsmusiken börjar och jag reser inåt, smälter hela det membran som ramar in min existens. Jag försvinner i det större fält som omringar och fyller mig.
Ofattbart kärleksfullt, som en förälder som älskar till bristningsgräns, är det ljus som tar över och strömmar in i, eller kanske ut ur, varje atom i det rörliga moln som är jag.
Skådespelet löses upp. De mest framträdande skådespelarna som har rört sig i dualitetens ytterlighet - ond, god, älskad, fruktad...allt var jag själv. Projicerat ur den källan inom mig som är ALLT.
Det var jag, hela tiden. Utkristalliseringar och skisser av processer och lärdomar.
Det var JAG. Det är JAG.
Älskad, älskad, hållen, upplyft, skyddad, framsjungen av älskad själsfamilj, så många och så många olika uttryck av kärleken som är den varma lava som pulserar i alltings mitt.
Att dö och sedan försvinna och gå upp i någonting större som sjunger så högt, så klart, så glädjefyllt och skimrande.
En björnkram av kärlekskällan som är Gud. Som är jag.
Den björnkram som förändrar allt.
Varje morgon.
