Ann-Charlotte / Oförmågan

Som om han inte kunde hitta ut,
Som om han hade tappat fotfästet,

Jag såg honom famla i mörkret,
I hans ögon speglades strimlor av flagnat ljus,

Det måste finnas en utväg, 
ett sidospår,
en gränd som han inte ser,

Ibland hindras tankarna av den täta dimman, 
Ibland immar glasögonen igen, 

Han flämtar för att få luft,
Han vill springa långt bort, 
men vet inte vart,

I utkanten av tankens irrgångar möter han sin värsta fiende,
Oförmågan,
Den skrattar, 
Gör narr av hans själ,
Lämnar honom tom och livlös,
Invid tankens stup.

Ann-Charlotte Molin