Camilla: Flocken

“Om du inte lär dig yla hittar du aldrig din flock”. Clarissa Pinkola Estes ord, jag läste dem när jag var tjugo. Det gjorde intryck på mig. När jag var trettio hittade jag min flock. Eller den hittade mig.

Det är någonting alldeles speciellt med den kärlek man upplever när man hittar sin flock. Den är inte färgad av vemod eller förväntningar, som en familjs kärlek kan vara. Den är frisk och stark och jag trodde den var villkorslös. Kanske är det ändå bara ens föräldrar, syskon, partner eller barn som man älskar utan villkor. Även när det gör ont, är obekvämt eller enerverande.

Min flock var en andlig sådan. En grupp konstiga medicinmän och medicinkvinnor, som var så vitt åtskilda i ålder och bakgrund, färgsprakande, omaka, strålande och haltande på samma gång. Människor som jag på något vis redan kände. Som först rörde vid styrkor i mig som jag inte visste om att jag hade. Som sedan blåste stormvindar, tvingade mig att bli starkare. Som slog an en sådan ton av sanning inom mig att jag bytte land – igen. De lärde mig saker jag redan visste men nu fick ord och redskap för.

Det var en familj av ljus som strålade samman mot alla odds. Sedan blev resan en annan och klingade mindre sann. Jag tvingades lita bara på mig själv igen, gå vidare, följa hjärtat vad andra än sade. Resan med flocken som först hade varit så fylld av glädje och sedan så mardrömslik, var över.

Jag älskar fortfarande. Förnuftet dömer ut saker andra gjorde eller sade – även mitt eget beteende. Jag fick så mycket hjälp men tappade också bort mig själv. Ändå älskar jag de som tillhörde min flock.

Nu tillhör jag mig själv och ljuset. Mamma och Pappa Gud. I hjärtat finns alltid kärlek för min lärare som jag inte träffar längre.

Jag vill inte tillhöra någon annan andlig flock. Jag har lärt mig av de bästa och gav hela hjärtat för det jag trodde på då.

Nu har jag en kärlek som har ett ofattbart vackert hjärta. Hans dotter, hunden Milo och en oas mitt i stadsruset som är mitt hem. Även det är en otippad, udda flock. Men den glöder av kärlek. Jag är trygg här och får även vara stor och stark, stråla om jag behöver.

Har jag förlorat min flock eller hittat en?

Jag ärar min andliga flock i hjärtat och väljer att gå min egen väg. Med min egen lilla flock.