Irja: Nia del 3, 2021

Nia vill göra skillnad. Nia har kapacitet att göra skillnad. Hon kan leda, motivera, är en visionär. Hon kan finna talang även hos den mest tillbakadragna medarbetare. Hon är inte rädd för konfrontationer även fast hon enbart tar dem om hon är helt säker på sin sak, lugn och stadig med blick för motpartnerns möjligheter. En diplomat, för det mesta i alla fall.  Hon är ekonomiskt träffsäker. Lyssnar, informerar, samtalar. Nia vill göra skillnad. En snabb blick i spegeln visar hur hon känner sig. Grå ögon. En trötthet så stor att hon ser sjuk ut. Hyn är både glåmig och rödfläckig, håret i en fnöskig knut, så torrt att det knastrar. Hon sliter med att konsolidera alla riktlinjer, råd och åsikter. Att välja vägar med minst konsekvenser och högst möjliga säkerhet. Alla drar i henne, behöver något, vill något, frågar något, klagar på något, tycker något. Hennes två minuter inne på toaletten, i lugn och ro, är över. Hon går ut, med händerna fnasiga av handsprit. En av sköterskorna ser henne och kommer fram. En fråga bara. Bara en. Fast tårarna rullar, och sköterskan snörvlar bakom masken och Nia vänder sig ut och in. Hittar förtroendet i blicken, medkänslan i rösten. Igen. 

När alla lider

När alla saknar och vill

Orden lämnar mig

Tomt, kalt. 

En diplomat med röda kinder

Lägger pussel med andras meningar

Limmar ihop med vetenskapens frågetecken

Står mitt i korselden

Gång på gång

Försöker mätta allas hunger

På svar och tröst och rättighet

Så många meningar att bolla

Så få ord kvar, 

Inuti. 

De snubblar när de lämnar munnen

Särskilt mycket när klockan passerar två

Och då har inte ens hälften av 

den här dagens tid 

uppmärksamhet och 

mättandet av behövande

 gått förbi. 

Och människor dör

Den grymmaste av dödar

Och människor är ensamma

När de lever

När de dör

Vi törstar. 

Alla. 

Det var en gång en kyss. 

Nias grå ögon i spegeln. Örnnäsan blänker. 

Irja Liljeholm