Ann-Charlotte: I en egen kokong 19

Undertiden som Bert får hjälp att byta sin stomipåse väntar Tobias utanför. Precis när han tänker gå en runda möter han läkaren som går rond. Läkaren som är av utländskt ursprung, iranier får Tobias veta senare, tar i hand och ber att få byta några ord med Tobias. De förflyttar sig till ett avskilt rum med prickiga gardiner och stolar med rundade ryggstöd. Läkaren presenterar sig som Hassen. “Vad bra att du hälsar på din far, han har pratat om dig”. Pratat om honom? Tobias har lite svårt att tro det han hör, detta rimmar inte  med den Bert han kände, han måste vänja sig vid tanken. Fast å andra sidan hade faster Lena sagt att hon ringde eftersom Bert hade bett henne..
“Ja, vi har inte setts på väldigt länge..Jag är ju ingen läkare men han verkar vara väldigt dålig?” Tobias förundras över att han är så öppen och ärlig mot läkaren som han inte ens känner, på något sätt känns det som om mannen mittemot honom är stabil och utstrålar vishet. “ Tobias du är den enda anhörige, ja förutom din faster Lena då fast hon har ju kommit upp i åren och verkar vara väldigt skör..” Jag ska tala öppet, din far har drabbats av ändtarmscancer, när han kom in till sjukhuset var det redan långt gånget. MRI - bilder visade att cancer även hade spridit sig till lymfkörtlarna vilket är ofördelaktigt. Jag valde att operera bort den sjuka delen av tarmen, din far har nu en stomipåse på magen.”
“Det har jag förstått”.
“För att behandla lymfkörtlarna och se till att cancern inte sprider sig ytterligare eller kommer tillbaka i ärrvävnaden kommer Bert att behandlas med cellgifter. Vi kommer regelbundet hålla hans lungor och lever under kontroll så att cancern inte sprider sig dit”. “Han erbjuds sjukgymnastik här på avdelningen så att han kan ta sig upp ur sängen och börja röra sig igen, det är viktigt att han är i bra kondition för att han ska kunna återhämta sig efter operationen och bjuda motstånd emot cancern”.”Han har varit motig och vill inte medverka, jag tycker att han verkar depressiv och kommer därför att ge honom antidepressiva, fast min bestämda mening är att stimulans och sällskap är det bästa botemedlet i Berts fall.” Tobias lyssnar, fast Hassen talar med en tydlig brytning har Tobias inga problem att begripa honom, han känns förtroendegivande. 
Sällskap.., det är ett ord med positiv underton, Tobias vet inte om han är rätt person att ge Bert sällskap fast han måste medge att han inte kan vända ryggen och gå nu. Berts har förlorat all sin värdighet, det lyser igenom, vem ska ta hand om honom? “Kommer Bert att vårdas här på sjukhuset?” “Nej, inom 2 dagar vill vi flytta honom till ett vårdhem, jag tycker inte det är lämpligt att han bor hemma själv, han behöver vara någonstans där han har vårdpersonal tillgänglig 24 timmar om dygnet”. “Om du inte har några invändningar så kommer han att flyttas till Enviks sjukhem?”