Irja: Sommarmorgon- Världen snurrar på

Fanny gick in i någon sorts dvala efteråt. Som om hon stod still mitt i en värld som snurrade på och inte längre angick henne, bara vissa utvalda delar hörde henne till. Resten var bara snurr, oväsen, sådant hon kunde välja bort. Hon undrade när någon skulle hitta honom. Hur han skulle se ut. Om hon kommit ihåg att rengöra allt. Och hon funderade på, vad hon skulle säga om någon kom på tanken att fråga henne om någonting... Om de knackade dörr? Det hade hon läst om i detektivromaner. Det tog två veckor innan polisen stod utanför dörren. Det var en vänlig man. Han hade en rutinfråga, hade hon pratat med grannen på 5an på sista tiden, eller visste hon om han händelsevis var bortrest kanske? Nej, nej, sa Fanny och snurrade en ostyrig hårlock runt fingret, låtsades tänka efter. Nej, faktiskt, det är ett tag sedan. ”Tror ni att någonting har hänt?” Det är väl en neutral och normal, jättenormal, fråga att ställa, eller? Polismannen svarade inte, han tackade bara för besväret och gick. Gick vidare till nästa dörr i huset. Och till nästa. Det snurrade förbi flera dagar utanför Fannys dörr, ja åtskilliga dygn yrde runt bortanför henne. Tills en dag Nora och Nils kom inspringande med Elias i släptåg som vanligt, flämtade, har du sett? Det stod 2 polisbilar utanför porten, och uppe på femman, visste barnen att förtälja, där höll polisen på att ta sig in i en lägenhet! De trodde det var den där Ulfs lägenhet, spännande va?

Ja.

Men ännu mer spännande blev det, när hon förstod att han inte var där. Han var inte där? Hur var det möjligt? Det var inte möjligt. Kunde inte vara möjligt? 

Irja Liljeholm