Irja: Sommarmorgon- Längtan

Hon har sig själv att skylla. Hon har sin dumma längtan efter att vara begärd att skylla, längtan efter att bli älskad, att beundras. Det hade ju gått så lång tid, ensamheten var utdragen och seg. Hon fyllde sina dagar med barnen och arbetet. Där fanns också vaknätterna, de var stumma i burkigt vakuum tills hon gav med sig och erkände att hon längtade. De där nätterna var hon gång på gång tvungen att arbeta sig igenom katastrofer och kaos innan hon hittade rummet där fantasier spunna av skira trådar romantik och kärlek fick finnas. Hennes tid skulle komma, visst skulle den det. Det är ju så det fungerar, allt har sin tid. I en av vakendrömmarna fanns grannen från ett par våningar upp. Hon hade mött honom i trappan ett par gånger, men inte vågat mer än att nicka. Kände sig som en skolflicka de få gånger det hände, jo, hon hade till och med listat ut vilken lägenhet som var hans och tagit reda på hans namn. Fast när hon sökte på internet hittade hon ingenting alls, det var en besvikelse trots att hon kände sig löjlig. Så när han ringde på dörren en kväll och frågade om ett par röda vantar han hittat var deras, han hade ju sett att hennes tvillingar hade sådana, då blev hon svag i knäna. Det var inte deras vantar, men han gick inte ändå. Han stod kvar och pratade och var nyfiken på vem hon var och entusiastisk över det hon sa. Han hette Ulf, vilket hon låtsades att hon inte visste, han var charmig och farligt stilig, och tillslut bjöd hon in honom på te. Barnen sov, och hon satt i köket och drack te med en stilig granne, en som egentligen var för stilig för henne. När han gick pussade han henne på kinden och sa att han gärna gjorde om det här igen. Passade fredag? Hos honom? Högra dörren på femman.

Det var så det började.

Ulf med varggrinet, varulf.

Nora hämtar nytt kaffe åt henne, klappar henne på håret som ännu är blött. Nils lutar sin kind mot hennes, Elias sitter bredvid, väntar. Eller vilar, hon vet inte. Sirius lägger sig på hennes fötter, gnyr lite. Tillsammans blir de varma.

”Jag är så glad som har er. Vill ni göra någonting roligt nu? Det slutar nog regna snart, då kan ni gå ut och leka. Men först kanske vi ska spela Fia? Eller poker? Vad vill ni göra?” 

Irja Liljeholm