Camilla: I Mermelindas kök 3

Köket var hett, den mystiska buketten med ängsblomster slokade och spred en gloria av pollen på den ådrade arbetsbänken. Mermelinda lutade sig mot en sval kakelvägg. Några svettpärlor rann ner mellan brösten. Nya tag. Hon behövde borsta upp sig, ringa in fler servitörer, beställa vin, arrangera blommor på borden...vara effektiv. Handlingskraft! Hon kände sig som de slokande blommorna. Hon sjönk ner mot någonting, någonting som måste ske, det visste hon. 

Hon lät den unkna vasen med blommorna stå. Hämtade mormor Elins kokbok från hyllan. Bladen var ljusbruna och hade stelnat av årens fukt, lyckliga stänk av experiment och olyckor som födde nya recept. Fyllda päron med valnötsmjöl och kokos, kardemummasky och konjakskräm.  Det fick det bli. Hon behövde mormor Elin idag.

Mormor Elin var den som hade hittat henne som barn. Mitt inne i Lumlaskogen, vid den stora klippvägg som skiljer övre Lumla från nedre. Där hade hon hittat flickan som tvååring, insvept i ett ljusblått örngott, vaken men tyst. Alldeles för tyst.

Lika krångligt som det alltid hade varit för Elin att förverkliga sina egna önskningar, lika lätt hade det varit att få igenom adoptionen. En märkligt vind blåste rakt igenom alla byråkratiska väghinder och frågetecken. Gamla kvinnan, över femtio. Bodde ensam i ett kråkigt hus nere vid Älven. Ingen logik kunde hålla tillbaka de krafter som blåste Mermelinda rakt i famnen på Elin.

Kokosoljan smälte och spred doften av de nymalda kardemummafröna. Någon ringde på vid huvudentrén. Hon sänkte värmen på gasspisen. Ute på gatan steg värmevågor från kullerstenarna. Två rödblommiga, svettiga kurirer i kepsar pekade på en trälår och bad henne skriva på kvittensen.

” – Paket för Bindargränd 22. ” Hon kisade förvirrat mot mannen som viftade med penna och sitt papper.

” – Men…jag har inte beställt något.”
” – Vi har fått uppdrag att leverera det här paketet här. Är du Mermelinda Sköön?”
” - Ja.”
” - Skriv på då bara. Det är tungt det här, vi bär in det. Var vill du ha det?”
” - Ehm…bär in det i köket, längst in.”
Karlarna sicksackade mellan borden och satte ner den övertydligt tunga låren i köket.
” - Luktar gott här.”

Hon log till svar och stängde dörren efter dem när de gick. Hjärtat slog lite snabbare. Hon tittade ner på den stora lådan.