Ann-Charlotte: Snöänglar

Vi låter oss falla handlöst bakåt i det vita, mjuka jullandskapet. 
Den kalla snön letar sig in i mina stövlar och i glipan mellan min röda täckjacka och den randiga tröjan som jag fick förra julen. Våra blickar är riktade uppåt, uppåt mot den blå himlen. Snöflingorna som ljudlöst landar på våra ansikten blöter våra förväntansfulla leende läppar, snön smälter och silar längst min nacke men vad gör det.

Våra armar korsar varandras någonstans i mitten av sin bana på väg i en uppåtgående halvcirkel - våra ben snuddar varandras när de i en plogande rörelse rör sig som en skördemaskin genom snön. Knastrande, snöljud fyller mina öron. 

Jag och min syster gör snöänglar i trädgården den första advent.