Irja: Dagen då världen vände

4 (7)

Gitarrerna skickar upp sina riff till Gitarrgudarnas himmel. De unga bröderna skakar sina manar i takt till fingrarnas klättringar på smäckra halsar i trä. De gungar höfter och vrider knän och knuffar fötterna framåt bakåt åt sidan ut. De lever i musiken och musiken lever genom dem. När de slutar är ögonen blanka och vissheten vibrerar i själarna som alltid närt drömmar. Det här. Det finns inget bättre än det här. Näst bästa är att de gör det tillsammans, att de delar en Gudom och är bröder inte bara av blod och uppfostran utan även inuti musiken. De vet båda vad som gäller.

I publiken finns talangscouter. Feta plånböcker och öga för det som går hem och kan späcka kassan ytterligare. Bröderna sprutar adrenalin och spänning efter giget och sätter i sig det nödvändiga vid baren, efteråt. De väntar på att någon av dem kanske blir uppraggad av en späckad plånbok. Om de har tur kan det kanske gälla dem båda. Den äldre är tekniskt skickligare än den yngre. Den yngre är mer karismatisk än den äldre. Båda längtar efter oberoende, efter utrymme. Efter en försörjning som är stadgad bara till pengaflöde men inte till vardagslunk.

De bor fortfarande hemma hos föräldrarna. Hos fadern som ser sina söner förverkliga drömmar och väl är stolt över det. Hos modern som blir gråtmild varje gång hon ser dem lyckas med någonting mer än att föra en sked till munnen på egen hand. Med systern som inte kan vänta tills hon får följa i deras fotspår, följa med på klubbarna. De bor fortfarande hemma hos föräldrarna och är desperata efter att hitta något eget. De befinner sig i längtan. 

Irja Liljeholm