Irja: Längtan

Skolbänken är fullkarvad med hjärtan, namn, hundfigurer, träd. Föregångarens svordomar är omvandlade till krumelurer. Det lilla värmeljuset i den slöjdgjorda rödmålade ljusstaken flackar till ljudet av frökens röst. Fötterna vickar inuti trånga yllestrumpor, fröken läser en julsaga för den tysta klassen, det är stämning och mörkt och nästan jullov. Det underbara, långa efterlängtade lovet! Med ännu mera stämning, med paket, vad ska hon få? Hon längtar efter mormor och kusinerna och julgodis. Hon längtar så det värker efter julens speciella hemmakänsla. Sena kvällar med pyssel och roliga böcker, varm choklad och bra filmer på TV, Ludo som vaktar granen. Spela spel med mamma, vinna i poker över morfar, åka kälke med kusinerna, låna snowboarden av storkusinen om hon har tur. Fröken slår ihop boken, ber dem att blåsa ut ljusen och säger tack för idag, vi ses i morgon. Inga läxor såhär sista veckan på terminen. En ljudbomb exploderar i rummet när barnen skrapar stolar, smäller med bänklock, kastar suddgummin på varandra, tar armkrok i förtroligt utbyte eller knuffar kompisen in i väggen, tjoar. Runt flickan ett vakuum hon inte låtsas om. Hon ler och nickar och rör sig inuti vakuumet mot dörren. Papperstussar flyger förbi ämnade för någon annan, rop skanderas av elakt slag men gäller inte henne, de tuffa stoppar in Hubbabubba och smäller av bubblor samtidigt som de kastar med håret och virar in fingrarna i de långa halsbanden med berlocker på som de givit varandra. Flickan har också ett långt halsband med vänskapsberlocker på, sådana hon tiggt sig till av mamma eller köpt själv av veckopengen. Hon längtar efter dagen då hon får en kompis som vill byta berlocker och bokmärken och tuggummisort med henne. Flickan tar god tid på sig i kapprummet. När hon är klar har de andra redan hunnit iväg. Vänta på mig! Ropar hon utan att det hörs, och springer genom korridoren, om någon ser henne tror de kanske att hon springer ikapp sin kompis. Hon ser ju glad ut. Hon längtar bort härifrån. Hon längtar med varje andetag, var cell, med alla tankar hon har. Hon längtar efter att passa in, att förstå hur man ska göra för att passa in. Men hon är av en annan sort. Det har mormor sagt. Mormor menade nog att trösta, men istället för att bekräfta en växande självkännedom rullades taggtråd ut: De med möjligheter där utanför, hon som är annorlunda hur lika hon än gör sig där innanför. Skolans port smäller igen bakom henne, hon fortsätter att småspringa nedför gatan genom snöslasket. Isande kall vind, men plusgrader. Vit jul. Alla längtar efter en vit jul.

Irja Liljeholm