Dagen då världen vände

7 (7)

Den röda stugans skorsten släpper ut röktussar. Fjället välver sig över stugan. Snön har slutat vina och faller nu i mjuka bulliga flingor, rakt ner i drivorna. Spåren efter storebrors skidfärd syns inte längre. Hans skidor och stavar står nedstuckna bredvid farstutrappan. Ljuset vacklar inifrån stugan, elden sjunger på sista versen. Karotter och tallrikar står kvar på bordet, men pinnstolarna, bekväma med orientaliska kuddar, är tomma.

Bröderna sitter i soffan med varsin gitarr i fårade händer. De finner på en låt de en gång komponerade. Mamma kommer och sätter sig i fåtöljen, hon ler mot dem, lyssnar och är tårögt stolt. De snubblar lite i tongången men tar om och kommer vidare. De kommer ut på djupare vatten och de bottnar. Fjället välver sig över stugan och bergatrollet nynnar med i melodin och utlöser ett litet snöskred. Bröderna spelar och när de inte kan spela längre blir de tysta. Den äldre tar den yngres hand. De sitter där och säger ingenting mer. Allt utöver musiken och tystnaden som fört fram den är överflödigt.