Camilla: Ljuslila himmel, knallröda träd

Var är rösten

som vänder tidvattnets ström

den som förändrar drömmarnas tonart

lyfter sorgtäcket på insidan

Var är solljuset 

bara minnet av det lever för det inre ögat

Nästan ingenstans fria vidder

bara små små utrymmen 

som redan är uppfyllda, slitna, inrutade

så mycket längtan 

efter riktig förnyelse

helt nya smaker

väggar som rasar 

och blottar enorma bergstoppar

strålande sol

en ljuslila himmel

knallröda träd 

toner jag känner så väl

äntligen spelade och hörda

vibrerande i blad och vatten

och den här kroppen jag släpar runt på

att få andas fritt, flyta, flyga

Så mycket längtan

Håll mitt hjärta i din hand i natt

Hjälp mig andas

Tvätta mina ögon 

så att jag kan se

ljus.

Camilla Onell