Irja: Vilja

Blänkande ögon blinkar mot tusen miljoner hundratjugotre glimmande ljus. Flickan sträcker fram händerna mot härligheten, inga vantar på. Omedveten om kylan, omedveten om knogarnas bebisgropar, de som får betraktare att ömma, de som snart kommer att slätas ut. Runt omkring henne ett folkvimmel och trängsel mellan bodar. Kanel och russin, strå och en liten sovande porslinspojke, skratt och Sinatra. Flickan står där med händerna uppsträckta mot det största och vackraste träd hon någonsin sett, mitt inne i marknadens centrum. Trädet med tunga svepande grenar gnistrar och glimmar och brinner utan att brinna, doftar ljuvligt rent och friskt, det är ett träd så stort och starkt att det sagolikt nog plockat ner en stjärna från himlen. Jag vill ta med dig hem, säger flickan till trädet. Trädet nickar mot henne och blinkar med ljusen. Flickan blir glad och gör en piruett, titta trädet, titta vad jag kan! En stor svart hund som heter Ludo fladdrar fram till henne, kastar sig över henne och viftar vilt med svansen, släpar matte- löst koppel i marken efter sig, våt tunga slickar knubbig och lätt köldnarig kind. Ludo och flickan är de bästa av vänner och hon visar honom trädet, han lyfter samarbetsvilligt på ena bakbenet.

”Där är ni ju!” En arg mamma blossande röd fladdrar fram nära paniken och är samtidigt lättad, hon tar tag i flickan, för hårt.

”Jamen mamma, jamen, titta, jamen mamma, jag vill!”

Långa dagar följer, det är dagar fyllda av en vilja som bottnar i ett möte de vuxna inte kan förstå vidden av. Mamma sover illa och mardrömmer om dottern som försvinner, flickan sover mjukt i viljan som är visshet att trädet som tagit ner en stjärna ska komma till henne. Ludo vet och de pratar ibland om ljuset, Ludo har sett trädet flera gånger om när han tagit med sig matte och husse ut på promenad,  en gång hade det faktiskt blinkande lampor i blått, grönt och rött. Till slut kommer dagen då trädet flyttar in i flickans vardagsrum. Det är stort, det sträcker sig från golv till tak, och en stjärna har det tagit med sig in. Mamma visar henne hur hon kan mata trädet med socker, och hon får ge gåvor till det, hon hänger änglar och tomtar och blanka kulor mellan ljusen i grenarna.

Trädet tackar henne med ett berg av presenter.

Mamma och pappa säger att gåvorna kommer från tomten, men hon vet bättre. 

Irja Liljeholm