”Den som vid mogna år får utöva vad barnet drömt om har fått de gamle visas lycka och har blivit förd av en god stjärna.”
Så förklarade Selma Lagerlöf vad en spåman i Jerusalem menade när han år 1900 om henne själv sade: ”Denna lady har en mycket stark stjärna”.
Jag föddes under vårt allra äldsta olivträd, bredvid vår familjeåsna Harley. Min far gav honom det namnet eftersom det vackraste han visste i världen var motorcyklar. På hela ön där vi bodde fanns det inte en enda Harley Davidson. Åsnan Harley fick fylla det tomrummet.
Min mor gav mig mitt namn, Selma. Efter damen med den starka stjärnan. Den världsprisade författarinnan långt uppifrån en värld av is och demokrati.
”Underbart envis och egensinnig var hon, Selma” förklarade min mor för mig. ”Det bästa man kan vara. Lyssna på dig själv innan du lyssnar på någon annan. Och om folk blir arga när du går din egen väg, då vet du att du är på rätt väg.
Träden som inte behöver följa ögat är fria att skapa den bästa frukten, Selma. De växer som de vill. Följer marken, vrider sig uppåt mot solen igen, dansar långsamt genom luften.
De krokigaste träden bär den bästa frukten.”
Krokiga träd hade vi i överflöd. Olivgården hade tillhört vår familj i generationer. Böljande kullar av de silvergröna kronorna omgav vårt lilla stenhus.
Familjen som en gång varit stor och tongivande i byn bestod när jag föddes bara av mor, far, Harley och jag.
Jag skriver till dig så att du vet att även du borde ha fötts under ett krokigt träd. Du hör till oss, till det svala huset, dammiga bergsvägar och leende olivträd.
Camilla Park
