Ann-Charlotte: Vackert är...

Vackert är att promenera på en skogsstig och höra fåglarna kvittra, att långsamt insupa skogens dofter av tall och gran, att höra vinden som stillsamt viskar i trädkronorna och utan eftertanke förmedlar sitt budskap till den som vill och kan tolka dess inre röst.

Vackert är också att bege sig ner emot vattnet och höra vågornas stilla kluckande, att se svanarna som guppar som små båtar upp och ner på vatten ytan.

Vackert är också att göra bort sig, att snubbla och blöda på knät, att ha en stor finne på näsan, att gråta hejdlöst men att andå våga visa upp sig som den du är, att våga vara liten när alla andra är stora.

Ann-Charlotte Molin

Irja: Vackert är...

Vackert är det jag kan se, höra, känna. Det jag förnimmer som tilltalar mitt sinne. Det som går raka vägen in i känslan och påverkar den till glädje, eller faktiskt, till melankoli. Jag vet inte vilket tillstånd jag tycker bäst om.  Melankoli kan vara sådär smärtsamt sann-vacker, ett tillstånd där världen och jag har ett flöde. Vi är ömsom i, ömsom utanför varandra och allt är sant. 

Vackert är glädje när allt blir elektriskt, studsande och sprakande grannt. Det som bubblar och lyfter upp mig ur vardagens grå. Jag är tacksam nu när jag skriver detta för jag märker att jag ofta får vistas där, i melankolin och i glädjen, för jag har så mycket som är vackert. Det vackraste är mina små, en mjuk kind rodnande i sömnen, ett fnitter som börjar och smittar och inte slutar. Det vi delar. 

Vackert är också... rörelse. Att förflytta sig, att gå, balansera, klättra, att följa en papegojas skränande flykt över hustaken med blicken. Det fantastiska undret av att ha en kropp som faktiskt kan detta, lyfta en tekopp, knipa ihop ögonen, le lite vimsigt osäkert, glittra till med blicken.... 

Irja Liljeholm

Camilla: Vackert är...

Vackert är pionrosor som långsamt och med klibbiga kronblad öppnar sig mot ljuset. Uppåt, utåt, sakta men beslutsamt, driven av en pulserande rörelse som doftar av vatten och kristall. Någonting darrar och tvekar bara en hundradels sekund. Sedan kommer strömmen av ljus och energi som varsamt vecklar ut även de skrynkligaste bladen. Vågor av JA, en sändarmast av liv och skönhet som finner sitt uttryck överallt. Idag i den rubinröda pionrosen bredvid min säng.

Vackert är även denna märkliga tid när gammalt och nytt läggs ihop, smälter och bildar någonting alldeles nytt som inte passar i den linjära tiden mer. Linjen av då, nu och sen förvandlas till pionrosens vibrerande blad som öppnar sig till ett andlöst nu, ett innerligt ja, en cirkel av sanning och en sändarmast för kärlek. Allt är långt borta men närmare än någonsin. 

Frihet föds i mig.

Camilla Onell

Cecilia: Vackert är...

Lördagen den 30 juni, vår kringla är idag en övning. Alla texter inleds med "Vackert är..."

Vackert är

Solen som låter det svarta bläcket skina på det vita pappret,

Det mjuka, avlägsna ljudet av flygplanet på väg med folk till deras drömdestinationer.

Vackert också är

Vänskapen,

Vinden i löven på äppelträden som förbinder oss

skiftande styrka,

starkare vind,

mindre vind,

rogivande vind,

smekande vind,

påskyndande vind,

rensande vind,

viskande vind,

pratande vind,

skrikande vind,

omtänksam vind,

hemlig vind,

léende vind

Vackert är

Tonen i den lilla rösten som skalderar ”pappa”,

glädjen i närvaron,

mötet av förväntan med nuet

Vackert också är

Vitt,  lila, rött, blommor och grönt, från början till slut,

kal, kall tjäle, inkapslat frö,

regn som slår rot, tjäle som bryts,

knoppar som öppnas,

första blombladets andetag mot ljuset, dess dagar i solen,

vissnandet,

återgången till jordens krestslopp.

Vackert är

Kontinuiteten,

Varje ögonblick nytt,

Vetandet att inget förblir som det är

Vackert också är

Stillheten,

Stillaståendet,

Observerande att den stillastående stillheten är mjuk,

Mjuk rörelse,

som sovande andetag, in – ut – in – ut

Vackert är

Det här ögonblicket,

och detta,

och nästa

Cecilia Götherström