Det bubblar i magen, kittlar till - skrattet letar sig upp ifrån naveln till strupen. Jag skrattar, jag ler, vilken befriande känsla. Borta är tristessen, oron, de små grå sorgerna. Jag förundras, förundras av hur lätt vi kan påverka varandra.
Vi, våra medmänniskor som vandrar, lämnar sina fotspår, stora som små på denna jord. Medmänniskor som klamrar sig fast, kniper med tårna så att de inte faller, faller och går åt i hamster hjulet som snurrar, likt en centrifug.
Snurrar av information, förändringar, bra och dåliga, forsätter, utan början, utan slut — fortsätter, så snabbt att ingen hinner trycka på nödstopp.
Fast påverka varandra det kan vi, genom något så enkelt som att säga hej, ögonkontakt, ett leende. Att låta andra få uppleva det där lilla extra, att känna sig speciell, att ge en kram, ja att krama om någon kanske bara i tanken, skicka positiv energi genom världsrymden - från mars till venus, från ena sidan av rummet till det andra.
Att beröra genom ord och handlingar, se till att förgylla någons dag.
Jag samlar på leenden och annat smått och gott, jag staplar inspiration i små glasburkar i mitt inre.
