Cecilia / Isdrottningens Tidsålder / Del 15 / Gåvan
Varga
lufsade fram i snön sida vid sida med Viska. Ibland kände de bara för att lufsa
istället för att glida över jordytan.
Både
i lufsandet och glidandet var kontakten med Jord så stark.
Lufsandet
hade mer lekfullhet i sig. Glidandet mer list.
I
lufsandet kände man samma glädje som människobarn kände när snötäcket nådde
till knäna, när snöbollar kramades och
rullades till både gubbar och lyktor, när kälkar drogs upp för slänter och
garageuppfarter för att flyga ner med tjut och skratt.
Pilgrim
flög i små loopar ovan dem alla.
Hvite
och Böle , det vita älg-paret, lufsade rätt så förnöjda de med genom det
nyfallna höljet.
Femton
dagar hade de vandrat ihop - vargar,
älgar och falken. Paralellt med renar, knytt, väsen, hästar, drottnignar…
Imorgon
skulle de vara framme vid kalhygget, kanske sent i natt till och med.
Ett
sprakande hördes ovanför trädkronorna.
Inte
bara månskenet föll genom barr, gren och kvist med sitt magiskt blå ljus som
reflekterade varje snökristall i ett nytt spectrum. Nej, nu kom det kaskader av
ett grönt, grått, gult och vitt om vartannat blandat i ett vattenfall från
ovan.
Norrskenet
ledde dem åstad.
Vid
en glänta nedan foten av det sista berget stannade till ett tag. Lyssnade
medans de tog in.
Varje
norrsken hade en ny sång att sjunga, en ny saga att berätta.
När
man tog in polarskenets led, dess kväde, dess legend med alla sinnen – tassar,
klövar, klor, ögon, hjärta, nos, mule, tunga, fjädrar, morrhår – då hörde man
Moder Jord prata till alla sina barn.
Alla
de sina vilka hon älskade till fördärvelse.
I
varje gnistrande stjärna i Norrskenet fanns en juvel till var och en, varenda
själ, som just nu vandrade här.
Varga
visste. Viska visste.
Visste
att Gåvan, den ovillkorliga kärlek som serverades varje morgon på nytt, den som
bars av Tacksamhet, av Hvite och Böle, var på väga att tändas igen.
Den
var alltid där, men blev inte sedd. Inte utanför skogen, utanför bergen,
utanför vattnet.
Julens
Gåva. Livets Gåva. Livet var Gåvan. Cirkeln.
Varga
log.
Cecilia Götherström, 15 december 2015
Reacties
Een reactie posten