Ljusstrimma, fönster på glänt,
lätt vindfläkt, rörelse i utkanten av ögonvrån,
en myggas surrande någonstanstans
Sömndrukken, halvt i drömmarnas land,
på tröskeln till en ny dag.
Förväntan, förtröstan,
på näthinnan bilden av enstaka pusselbitar som mödosamt passar i varandra,
likt hennes försök att närma sig modern.
Sanningen inlindad i ett mjukt, varmt täcke av sårbarhet,
av omtänksamhet.
Ovisshet, ofullständighet,
känslan av att krampaktigt klamra sig fast i tunnelbanans gummilist,
fast tåget redan rullar.
Kärlek, samhörighet,
hon i moderns starka famn.
Lättsam, lekande,
blicken riktad upp mot det mjuka, varma molntäcket.
Nakna tår på ett kallt golv,
verklighetens tunga steg,
likt en slägga,
önskan att förstå och acceptera,
sjukdomens giriga gap.
Geen opmerkingen:
Een reactie posten