Ann-Charlotte: Balans

Zoe stod i början av livet, tog dom första trevande stegen på livets lina.
Trippade egentligen utan att titta sig om, sträckte ut armarna rakt ut i luften, 
andades in långsamt men ljudlöst. Hennes blick var riktad framåt.

Så tvekade hon en tusendels sekund, tog ett halvt kliv bakåt samtidigt som hon 
kände vinden som rufsade om hennes hår.
Någonstans djupt inom sig såg hon för sitt inre en ljus låga. Det var ett vitt stearin 
ljus vars låga flammade med ett varmt välkommnande och hjärtligt budskap -
det var som om hennes förfäders historia fanns gömd inom henne som ett vackert
smyckeskrin.

När hon kände och upplevde dess varma kraft och inre styrka, spred sig ett leende 
på hennes läppar och hon kände livet som strömmade genom hennes kropp -
hoppet och en inre balans fick henne att gå framåt.

Linan under hennes fötter gungade men hon var inte rädd. Linan var gjord av ett
tunt brunt rep som spänts upp mellan två stora gamla ekar.