Cecilia / 14 december / Julkortet

Hasselnötter. Valnötter. Hela.

Nötknäckare. Doften av After Eight, av Noblesse. Knäck. Ischoklad. Saftglögg.

Röda stearinljus. Himlen full av stjärnor. Julkrubban på TV-skänken.

Djup snö. Fullmånenatt. Vinterstövlar. Huskytassar.

Julgran från Danmark i holländsk fot. Farmors julpynt. Regn, rusk och dimma.

Isgata utanför huset. Minus 15. Tomten som halkar runt.

Så många bilder. Så många ögonblick. Så mycket jul. Så mycket som vi skapar. Så mycket som redan är.

Jag kan välja.

Jag väljer att kliva in i julkortet i fullmånenatten. Väljer att kliva in i det kortet jag inte känner till men kanske önskar. För att det är dags. För att mina käraste skrivar-systrar har börjat nysta upp det snöre runt livets julklapp som suttit fast lite väl länge. Men så är jag ju lite trög, lite långsam ibland. Eller hur?

Hon ler mot mig med huvudet lite på snedden. Hon skrattar faktiskt.

”Äntligen! Herregu, äntligen!”

Vi lämnar kuskar, kuskinnor, hästar, julmarknadspackningar bakom oss. Vi går enbart tillbaka för att hämta en liten släde vi får låna av Hurtige Herbert, min ryggsäck, lite proviant och skrivboken.

Jag spänner selarna om huskydamerna, bältet linan sitter fast i runt min midja. I släden ligger ett par skidor från Mjuka Masse ifall de behövs senare. Vi tar våran egen väg till marknaden.

Näst intill ljudlöst ger vi oss iväg ut i vinternatten. Liten ettrig kAtla lyfter ena ögonlocket, tittar emot oss.

”Gå på ni. Jag kommer sedan. Även tjuriga drakar måste vila.”

Avståndet till jättegranen växer bakom oss. Stjärnan och månen lyser vägen för oss. Iskristaller i skaren speglar tillbaka. Vi andas, vi går, i takt. Vintergatan och Modern håller oss. Bergen närmar sig.

Booom, boom, boom.

En liten springa mellan två gråstenskolosser öppnar sig. En strimma månljus letar sig in mellan berghällar och slån, som en röd matta fast silvervit, välkomnande och skrämmande i ett.

Cecilia Götherström, 14 december 2016