Cecilia / 17 december / Rök

Dunjackan satt fast. Låset satt fast. Det var vinter. Det var iskallt. Men det var så varmt. För mycket kläder. Alldeles för instoppad. Nästan för bekväm.

En kväll med förfädrar och förmödrar. Trummor. Kallande trummor. Bedjande trummor. Insiktsinbjudande trummor. Välsignande trummor. Längtande trummor. Bärande trummor. Trummor starkare än något skapat du tidigare känt till. Rök. Pipor. Vi delade pipan. Rökte åt öster, väster, söder, norr. Tände pipan, andades ut till ovan, under och mitten. Delade luft, delade rök, renade. Tre språk, fyra språk, alla språk. Ihop, var och en för sig och tillsammans. Förenade i det stora andetaget som bär oss alla. Sjungandes till trummornas rytm. Hjärtats sång, resandes ur fötterna, ur urberget, ur hymn och önskan, ur det som rensas bort mot det som ger plats. En gemensam resa med individuella mål. Som handens alla fingrar – alla olika med var och en sin funktion, när de jobbar ihop kan de skapa stora ark.

Drakar. Vita. Många. Dansandes.

Liten ettrig kAtla mycket mer än budbärare. Liten ettrig kAtla länken till det stora nästa steget. Vi sitter där på släden, legender breder ut sig under våra fötter, bakom oss, ovan oss, framför oss, mitt i där vi står. Allt knyts ihop, alla ljusknappar blinkar i en ny takt, allt verkar öppna sig som en spindelväv av mysterier oförstående tills nu. 4 vindriktningar, 4 drakar. Trollkarlar och Trollkvinnor. Vargar och trollstavar. Sjöar. Vita berg. Bllommor av åska och blixtar. Som i en kokkittel bryggs allt ihop, tillsammans. Översikten är större än stjärnhimlen där ovan. Större än norrskenets höga rop. Större än glaciärernas brytande läten.

Men wow, hur mycket mer synkront kan det bli än så här?  Varje gång en stig smalnar, en annan höjd öppnas upp, ett annat djupt gap storknar svart neråt, en annan stjärna tänds på sammet plingar polletterna i århundradets jackpot.

17 december 2016. Eller är det 17 artember -5750? Kanske till och med 15 venember 3012?

Det spelar ingen roll. Tiden är vad den är, inte vad vi tror att den är. Stor vit drake är här. På väg till bergatrollen vi är. ”Boom, boom, boom”!

Cecilia Götherström, 17 december 2016