Ann-Charlotte: Drömmar av guld -1

Det knastrade, knakade, snurrade, först lika trögt och långsamt som en olivpress

som puttas runt på ren mannakraft.

Hennes fötter och händer stack ut, naken hud, blå glansiga ådror nästan genomskinliga.

Det knastrande ljudet ökade i volym, ljudet av en tyngd som förflyttar sig på

kram snö gick inte att ta miste på, det snurrade lite snabbare nu,

det var tydligt att backen blev brantare.

Hennes huvudbonad en blåklocka som täckte hennes ömtåliga öron ordentligt var inte indigofärgad men karminröd. På ögonbrynen syntes spår av frost.

Det gick snabbare nu, snurrade snabbare mer som ett circus hjul, snabbare.

Hon hade redan passerat skidbackens brantaste stycke och närmade sig nu dalen.

Snöbollen som formats runt hennes kropp var av jätteformat.

Hennes fötter och händer stack ut, likaså hennes ansikte, resten var täckt av packad kram snö.

Hon insåg att hon måste se väldigt lustig ut, insåg att andra väsen i skogen skrattade, inte

direkt åt henne men mer tillsammans med henne, hon kände det på sig lika säkert som hon

kände denna skog.

Plötsligt uppenbarade sig ett gupp, det överraskade henne, hade hon drömt sig bort?

Kanske?

Den enorma jättesnöbollen och tillsammans med den hennes nätta kropp lättade ifrån marken,

lyftes, bars upp som av tusen starka armar. Tanken som flög genom hennes huvud när hon svävade

bar små flagor av spänning, vart var hon påväg?

Hon landade mjukt framför en liten träd dörr.