Cecilia : 14 december – Dagen efter

Snön ligger vit på taken, nästan hela byn är vaken.

Morgonstrimman vid horisonten bredde ut sig. Hela byn hade firat natten igenom. Hållit både ljus och brus för världen och sig själva.

Den vita ugglan svävade med breda vingslag från gren till gren. Seglade genom luften, landade med mjuka klor på stubbstolen vid bordet mitt på torget. Torget som var det enda stället stort nog att husera både Rimfrost och Elddraken samtidigt.

Småtroll gäspade och sträckte på sig.

Väglederskan och hennes ulvar låg utspridda mellan bord, stubbstolar och nattfallna riddare, Villfarerskan till och med ovanpå ett bord med nosen snusandes i den hög lovikavantar barnen hade lämnat i vägen för Elddrakens andedräkt efter allt snölykte byggande.

Det började prassla och tassla så smått bland folk och fä, knytt och sagoväsen. MorgonStiern hoade en mjuk morgonhymn. Stjärnalverna väckte de bjällrande småklockarna de alltid bar med sig.

Klapper av fötter. Stamp och tramp.

”Älgarna demonstrerar. Älgarna har fått nog. Älgarna vill ha trygghet. Här i sin egen skog”.

Konungatrollen anlände med älghären. De satt uppkrupna mellan puckel och svans, två troll per älg. Duns, duns, kaduns! Trollen hoppade av, rullade ner för slänten.

”Var är elden?”

KLiv, hon med silverpuffarna, puttade på Or, Guldlejonet.

”Hur ska jaaaaaaaaa veta deeeeeet?” kom det som svar i en gäsp och en lång morgonstretch.

KLiv flyttfjädrade sig över till Elddraken. Puffade på henne med en av sina mjuka fötter.

”Hörru! Världens bästa bagartroll har kommit och fixar frukost, men eldstaden sover. Kan du vara så vänlig att krypa, kräla, eller på något sätt förflytta dig ner till viken och andas ut på den där högen med granris och gamla grenar där nere?”

Ögonblick senare spreds den mest ljuvliga doften av nybakad stjärnpaj doppad i lingonsylt.  För de som vågade serverades den med Rimfrosts egen julamorgonsdrakglögg.

Cecilia Götherström, 14 december 2017