Cecilia: 19 december – Guld

Det bara var så. Att det var så som det var nu. Att det är så som det är.

Väldigt, väldigt ofta hade både Vidar och Nidar höras det sägas. Så ofta. Alltid uppgivet. Alltid i samband med något som upplevdes negativt. Där, på den sidan Alltet där människoskaran inte såg Alltet. Bara Ingentingenet. Aldrig hade det varit någon som yttrat ”det bara är som det är” med ett brett leende på läpparna, stående i havet efter sommarens första bad. Eller när man precis smakat den mest perfekta, färsk ur ugnen, överhärligt doftande äppelpaj som någonsin serverats.

”Att det precis är så som det är – se det som det skalet du ser först. Pilla upp det. Kika in, bakom första fliken. Ta lika lång tid på dig, var lika nyfiken, var lika försiktig som du brukar vara varje dag i december när du öppnar luckan i adventskalendern. Njut av det du ser. Titta. Ge dig iväg. Kom tillbaka. Prova ett nytt perspektiv. En ny historia. Öppna nästa. Skala av nästa lager. Då ser du att allt är som det är på ett sätt det bara kan vara därför att möjligheterna är outtömliga. Kan du inte se det så ser du inget. Ingenting. Alls. Inte ens dig.”

Små pliriga barnögon i mångfald tittar mot Pappa J när han berättar. Mamma J rör i grytan. Och den där lilla draken som flyger runt och sprider glitterregn. Ingen tvekan om att barnaögonen ser den, eftersom allt är som det är.

Fler och fler vuxna stannar upp. I deras ögon speglas ett tomteband. Storvuxen, härlig, gammal, väldigt lik ”riktiga” Tomten sångare och historieberättare leder bandet. Hon som vispar på trummorna verkar rätt genuint äkta hon med. Resten av bandet skulle kunna vara tagna ur Pirates Of The Carribean med en skandinavisk folktro – tweak.

Det skålas i glögg från det hippa kaffe haket. Det börjar dansas. Det kliar i ögonen. Sticker till. Efter lite ögongymnastik för att få till lite renande tårvätska ser de glitter. Stjärnströ.

Tomtebandet. Kaffehaket. Staden. Varmt i hjärtat. Var det glöggen? Nej. De som dricker varm choklad känner det med. Och tedrickarna med. De som inte dricker något alls men stannat ändå, de med.

På hinsidan portarna vid Alltets sida började en iskall vind göra sig till känna. Så frusen att till och med Oden och LjusDrottningen drog luvorna extra hårt runt panna och hjässa.

ÄrkeÄnglarna spred ut sig. Breddade förtruppen. Snöstormen virvlade upp. Började som en rykande massa nere på isen, som en drakdans, som Bifrost i ballett.

Nordanvinden.

Cecilia Götherström, 19 december 2017