Cecilia: 21 december - Hel

”What child is this ?”….

Harpor och ljuslyktor spelade upp. Tonerna spreds mjukt först, byggdes upp i ett crescendo som gav sig in i, fogade sig samman med, den dansande silverdimman.

Vart man än tittade ut genom fönster, tittade upp från bergstoppar, stäppar, hedar, dalar, skogar, öar i världen såg man tågan skingras. Två drakar rörde sig i ett skådespel, i en dans av eld och frost på himlavalvet. Stjärnhavet bakom, under och över de dånade. Vinden ven.

De som valde att kliva ut, bland de som nyfikenheten tog över hos, vaknade något. Inom sig kunde de med hela sitt varande se något som deras ögon knappt kunde förstå. Det som bara kunde ses med det där ena ögat. Det ena ögat som är förbundet med hjärtat. Hjärtat i din kropp, hjärtan mitt i Alltet, hjärtat hos allt som finns, lever och pulserar – hela universum, Moder Jord, Fader Himmel, alla dess väsen, ja till och med det som vi kallar döden.

Vidar och Nidar stod på var sin flank innanför portarna. I takt med harporna, trolltrummorna och alla hjärtats starka sånger drogs portarna öppna, som i en dragkamp med något istället för emot.

Bom!

Portarna stod vidöppna.

De första endast, enbart vargarna gav sig ut. Rekade omgivningen helt enkelt. Väglederskan vände sig om mot Alltet och all dess folk-ar. Ylade djupt, viftade åt dem med nosen att komma åt hennes håll.

Så steg de ut. Tusentals av dem. En i taget. Högtidligt.

Från och med nu, vid varje fullmåne, ska dessa portar stå vidöppna. Alla väsen, alla klaner representerade. Inte en enda glömd, gömd eller borttappad. Utanför portarna kommer de alla att vid varje Hel-måne dela sin närvaro så starkt att det kommer att vara omöjligt att inte känna den.

Vid varje Hel-måne kommer det att vara omöjligt att inte förnimma drakarnas dans, trummornas kallelse, harpornas finlir, ditt eget hjärtas dragningskraft till det magiska barnet inom dig. Det magiska barnet som är Alltet.

Lyssna, följ, fråga, dansa, väv din väv. Väv ihop, väv isär, väv vidare. Se Vidars och Nidars dans. Vi och Ni. Alltet. Mellanrummet. Helheten. De hör ihop.

Villfarerskan trippar genom portarna , månglittret reflekterar kristallerna i hennes snövita päls.

Älska, mitt barn. Älska.

Cecilia Götherström, 21 december 2017 .