Det knackar ihärdigt och hårt på dörren. Någon
finns där på andra sidan, outtröttlig. Vill bli insläppt. Med ett budskap.
Lämnar inte i fred. Stör.
Och fastän jag vet, att den som knackar har vapen
till förfogande.
En kofot. Mardrömmar. Smicker, och ja det
värsta av allt,
En Nyckel.
Så kan jag inte. Jag lämnar inte mitt varma,
mjuka täcke.
Vad är det du vill?
Jag har det ju bra. Unnar du mig ingenting?
Titta, jag har pengar! Ett hus! Mat, ja riktigt god mat, titta vad jag gör!
Om jag släpper in dig. Då du.
Som de säger, när helvetet fryser över.
När skam går på torra land
Ja, du, den som gapar efter mycket.
Jag vet min plats.
Och det gör inte du.
Du fortsätter att banka, att slå.
Och där ligger jag, under mitt varma täcke.
Platsen där du alltid hittar mig. Där finns jag, i sömnen. I drömmarna. För
dig. Väckarklockan ringer. Och sedan, det tar några minuter, ibland hinner jag in i duschen, sedan stängs dörren. Och
du bankar.
Som du slår.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten