Camilla: Regnbågsfolket 4 - Budskap

På den första dagen talade Änglarna om den stora rastlösheten.

De gled in med sina ordlösa budskap, vajade in som en bris genom det öppna fönstret mellan sömn och vakenhet.

”Till och med nu, älskade människa” sade de. ”Till och med nu, när du ligger trygg och vilande i ett varmt hem, omgiven av kärlek som når dig under dygnets alla timmar…till och med nu stretar du emot.”

Han visste att det här bara var början på någonting. Och att de hade rätt. Motståndet. Oron. Rastlösheten som grep tag i honom så fort han började sjunka ner i ögonblickets ögonblick. Mittens mitten. Så fort allt tystnade inom honom och han sjönk som en lycklig sten i ett hav av VARANDE. Då tog rastlösheten över. "Borde jag inte diska undan? Gå med hundarna en sväng? Har jag gjort allt jag skulle göra idag? Glömt något jag borde fixa för i morrn?”

”Ta emot. Ta emot det här ögonblicket. Ta emot all kärlek som finns inom dig och omkring dig. Du ger och skickar kärlek vida omkring, men glömmer att ta emot den kärlek som vill nå dig.”

 Han andades in och visste att det skulle kunna förändra allt om han kunde lyssna på dem den här gången. På riktigt. 

Andades. In.

Camilla Onell