Cecilia / Meru, 18 december

De var nästan framme.

En varg och en människa. Ovanför trädgränsen, högt ovan fjorden. De vida vidderna på väg upp mot platån sträckte ut sig framför dem.

Nu var det Meru´s tur att känna hjärtesnörpet och vidgandet av hjärtat som alltid följde därefter. Han tog första steget ut på vidderna, lät tassarna sjunka ner i detta rike, detta öppna, vita, osköndade paradis där naturen fortfarande var vild. Där drömmar levde. Där slöjan, dimmorna inte fanns. Själarnas rike hade det kallats av visa skalder.

Meru, som själa-väktare var, log för sig själv innan han gäspade stort. Trots gåvan skalderna hade att kunna förgylla ord med magi och ge dem vingar så kunde inte ens deras trånande hjärtan se att här, här uppe i vidderna, här var själen. Inte ensam, inte utanför, inte inuti utan överallt samtidigt.

Här vandrade Meru och Elsa i symbios, varg och människa i symbios för att det bara var så helt enkelt.

Elsa kände marken mjuk som mossa under fötterna, trots att hon fortfarande klev i skaren.

Hon vidgade näsborrarna för att ta in dofterna av de vida vidderna, sträckte ut armarna och gäspade upp mot himlen.

Meru puffade på henne med ena flanken, utmanacde henne till en kapplöpning.

Elsa kastade ett moln av snö mot honom,  lät sig jagas av vargen, ljudligt skrattande så att tårarna sprutade. Hon snubblade över en vitklädd grästuva. När hon kom upp på knä igen tittade hon upp mot tre par varga-ben. Tre par!

Meru. Grå, stor, ståtlig, i mitten.

Vid hans vänstra sida en varg-broder, nästan dubbelt så hög, med intensiva ögon under en tufsig panna. Raku.

Vänster om Meru en spenslig, lite sliten nästan, varga-broder med ögon som var plirande busiga samtidigt som de såg in i själen. Forst.

Forst gick fram till Elsa, placerade sin nacke under hennes arm och innan hon visste ordet av stod hon upp med ett kram-tag om denna vilda varelse.

Raku la sig ner som en sfinx.  Forst ledde Elsa till Raku’s sida. Meru signalerade att hon skulle ta sig upp på Raku´s rygg.

Elsa nickade och klev upp.

Cecilia Götherström, 18 december 2014