Camilla: Regnbågsfolket 5 – Han och hon

Slöjor av cigarettrök, moppen som inte kallnat än. En doft av bensin, brännande blickar, tafatta och alltför långa kyssar. Osäkerhet och kåthet som river i kroppen.

En stulen halvtimma innan skolan börjar, här under viadukten. Morgonluften är kall och hela tiden cyklar alla i den vanliga färglösa världen förbi. Alla som måste åka och göra tråkiga saker, jobba, lämna barn på dagis. Alla som inte är en del av det här. Den magiska cirkeln. Han och hon.  

Hon skrattar alltför högt och nervöst, skrapar med designerstövlarna mot asfalten. De är varandras allt just nu. Det finns ingenting i hela världen som kommer i närheten av det här, stunderna som bär löften de inte ens förstår.

Här föds drömmarna. Det är hit de längtar sedan, under oändligt långa, intetsägande timmar i skolan. Under samtalen vid middagsbordet när avståndet till de andra familjemedlemmarna känns omöjligt att överbrygga.

Oanad  visdom och kärlek slumrar ännu inom dem, pojken och flickan under viadukten.

Men det är här det börjar. Det är här drömmarna föds.