Cecilia / Motvind, 12 december

Det började som en lätt bris i vintermörkret.

Ett visslande mellan trädstammar, lingonris och rötter. Små spiraler av vind som dansade mellan skog och berg.

Rätt snabbt hade det gott över till full snöstorm. Stora flingor, små flingor, flög och dansade om vartannat runt Elsa och Meru.

Inom en halvtimme nådde djupet av det vita knäveckan på Elsa och halvvägs upp mot Merus buk.

Innan stjärnorna försvunnit helt bakom gråtyngda och svarta moln hade Meru vänt huvudet bakåt, vridit det mot Elsa med sin glänsande varga-blick. Han skickade henne meddelandet att hon skulle ta ett stadigt tag i pälsen , mellan hans skuldror och hålla sig fast där.

På så sätt kunde han leda vägen i stormen utan att behöva oroa sig för att människan skulle försvinna eller ångra sig och gå tillbaka – ett beteende som denna ras jordlingar tydligen ofta gav sig hän till så fort det blåste upp till storm.

Meru visste att de var på ett uppdrag tillsammans men även att det i första hand var upp till honom att väcka upp alla instinkter i människan innan de skulle kunna komma till insikter..

Elsa slet mot stormen där hon pulsade fram i nysnön. Vinden bet och nöp i hennes kinder, slog henne i magen – det var nästa som om den försökte knuffa henne bakåt.

Först hade hon hållt huvudet högt och tagit stora, knähöga kliv – nästan som en soldat. Det hade bara tagit några minuter innan hon blev helt utmattade av den marsch tekniken.

Nu pulsade hon istället, med huvudet lägre, höger hand fastflätad i vargens långa och nästan man-liknande päls mellan skuldrorna hans. Emellanåt lutade hon sig mot honom och fick en del av hans värme.

Öronen var spetsade och lurviga. Hon undrade vilka toner av vinden han hörde jämfört med de toner hon kunde höra. Hon beslöt sig för att fokusera sig på att lyssna.

Lyssna först och främst eftersom hon knappt kunde se. Lyssna, för att kunna höra samma musik, samma andetag, samma rytm som vargen.

Det var som om de var en där de flöt fram genom pudersnön ihop, sänkta huvuden, alerta sinnen.

Cecilia Götherström, 12 december 2014