Irja, Bärnstensflickan (7)

Att mista en hel skog, bara sådär.

Att mista en hel skog samma dag som den dag då mobben vände sig emot henne. När alla skrattade och hon inte kunde skratta med.

Att vara en liten bärnstensflicka, att mista sina träd.

Att tanken föds, för första gången. 

Att ingenting någonsin kan tas förgivet.
             en hel skog kan skövlas.

Utan att någon frågat dig. Utan att någon frågat dem. De skulle aldrig ha lämnat henne frivilligt, hennes träd, de trygga visa förenade. Aldrig.

Häftig andning, obegripliga mardröm. Hela denna dagen varför? När tårarna kommer och snoret snörvlar hittar hon ett svar på varför hennes träd mördats. Därför att någon för en tid sedan klistrat färgglada band runt deras stammar.  Hon vet inte hur länge de suttit där, men det känns som länge. Hon vet inte vem som satt dit dem mer än att den var en elaking.

Hon kommer aldrig mer att lita på band som snörs. 

Irja Liljeholm