Irja, Bärnstensflickan (3)

Bärnstensflickan följer vägar stigar stenar i marchen mot det bestämda men onödigt- att- uttala- eller- ens- tänka- målet. Gatlyktor surrar till när klockan blir dags, de klipper upp mörker, vingligt i början men snart stadigt, de tvingar obönhörligt upp markfrosten ur kamouflerad asfalts- svärta. Sista biten är en nybanad jordväg, bred och gropig och i den pånyttfödda frosten både mjuk och stel, som en vällagad fiskpinne under de små värkande slutsprungna benen. En ensam stuga, gråvit fernissa med flagor som är roliga att peta bort. Alldeles ensamma huset, med  bärnstens- cykel slängd på plätt skimrande glittergräs. Deras uppiffarhus, säger mamma med ledsna ögon och låtsasenergi. Så länge det varar, skrattar mamma med bekymmersrynka och hårstrykning. Men hyran är bra, nickar hon och köper cykel på Blocket. Flagande huset är Bärnstensflickans sagoslott. Fullt av löften och hot. Av frihet och Snipp Snapp Snut. Det enda trista är att pappa inte bor hos dem. Det andra trista är att mamma är ledsen och inte alls glad. Nyckeln ligger i krukan under trappan. Låset trilskas, men det kalla gör ont och är elakt och hon måste in, hon slåss mot dörren och besvärjer den och sparkar på den och kastar lovikavantarna på den. Lovikavantarna stela, studsar snett och faller mellan trappan och enbusken. När hon trycker in nyckeln djupare i låset klickar det och dörren isfet och tjockare än sin karm fäller med möda upp gaveln.

Det är inte mycket varmare inne än det var ute, men luften har stått still och bevarat hemmalukten intakt. Hungrig. Bullar finns i frysen. Ett juicepaket i kylen. Hon tar med sig allt upp. Med skorna på. Jackan på. De stelfrusna byxorna. Tvekar vid sovrummet, tar en trappa till, vrider på knappen tills den gamla glödlampans trådar gnidit fram gulnat ljus. Hemliga stället. Hennes koja. Tryggheten. Sagolandet. Gömma sig tills hjärtats pickande får ro, tills andningen tinar, kan värma händer, tills tanken hittat rötter och mod och slår sönder dagen med flit istället för med glömska. 

Irja Liljeholm