Camilla: Syrene, del 7

 Alla dagar som hon hade följt det som var och det som blev. Bara varit och gjort det som hjärtat sade. Hon bad. Det var den hon var. Det var den sång inom henne som aldrig dog.

Så hade hon alltid varit, så länge hon kunde minnas. Långt innan hon blev Inga-Lill på berget. Alltid fanns det en stark, högljudd glädje när hon mötte dagen genom att gå inåt. Och ett ansvarsfullt avstånd när bybor kom på besök för att de behövde hjälp. De ville att hon skulle be för dem. De berättade det svåraste, smärtsammaste, mest skamfyllda för henne. Hon kände den närvaro som bjöd in henne varje morgon, som hon bjöd in, såg till att hon var grundad och lugn och lyssnade. Bara det. Med hela kroppen, hjärtat, själen. Alltid med sunt avstånd.

Men så kom dagen när avståndet inte ville infinna sig. När Vera och Kjell berättade att de skulle bli tvungna att sälja Skogshotellet som de hade ägt i decennier, med alla hektar skog som hörde till. Inte bara det, den enda som hade visat intresse att köpa var en person som var ökänd i trakten, som redan hade köpt flera fastigheter, köpt, slaktat och kört dem i botten. Bara låtit dem förfalla, lång bortom all värdighet.

Inga-Lill skrämdes av den djupa rastlösheten som steg inom henne när hon lyssnade på Vera och Kjell.

Skogshotellet som hade serverat måltider för alla som firade eller sörjde, studenter, adventsfrukost, morsdagsfika, begravningsbuffé och familjefester. Sedan femtio år. Skogarna var älskade och välskötta och omgav hotellet med mystisk och vänlig grönska.

Det bara gick inte. Hon kunde inte nå acceptansen hon var beroende av för att kunna bistå andra.

Det fick bara inte ske.

Hon hade inte vetat hur, men visste att det de berättade skulle flätas ihop med hennes eget liv, på något sätt, på gott och ont.

Och även om hon själv trodde på mirakel och hade sett dem ske från nära håll många gånger, blev hon djupt rörd näst intill vettskrämd när hon fick vara med om hur vulkanartat snabbt och rytande universum satte allt i rörelse för att spegla hennes djupa önskan.

De skulle köpa Skogshotellet och all skog. Hon, Syrene och Inga-Lill.

Nu var det bara en fråga om hur de skulle kunna betala.