Irja: La Mer (Vanja: salva) del 19

Doften av tallbarr och dill smörjer luften. Det ryker från grytan. Vanja står i sitt kök i strumplästen med hålsleven och termometern i högsta hugg, redo att gripa in när röran i vattenbadet har uppnått precis rätt temperatur för att separeras, silas och röras. Hon kan inte sluta le. Det snöade så pass mycket igår att det var säkrast att sova kvar. Börje klarade sig själv, det var lugnt sa han. Ninos och Challa lagade en kryddig kycklinggryta, Vanja fick på nåder fixa salladen men skulle mest sitta och ha det gott. Kvällen var fin, riktigt fin. De tog en sagolik snöfösande vinterpromenad på maten och satt sedan länge och pratade i juleljusens sken. Ninos ville ta soffan så att Vanja skulle få sova bekvämt, men han var lång och soffan var kort, det bytet vägrade Vanja gå med på. Ninos pysslade om henne. Ställde ett glas vatten på soffbordet, la fram rena handdukar åt henne, frågade om hon behövde någonting. Gav henne en kram god natt, en sådan där kram man vill bosätta sig i. 

Det är nästan dags att ta den väldoftande röran ur sitt vattenbad, den börjar skifta och Vanja drar med hålsleven. Hon håller samtidigt stenkoll på temperaturen. Hon sov knappt någonting. Soffan var inte bekväm, men det bekom henne inte. Hon låg och luktade på rummet, lyssnade till ljuden och till tystnaden mellan ljuden, hörde isen i sjön knaka, vilade och njöt. Som en sorts semester från rutinen, inte en enda tanke på vad hon måste ordna med under de kommande dagarna fick fäste. Hon vaknade när Ninos ställde en kopp kaffe vid hennes sida, tillsammans med en varm kanelbulle. Tydligen hade hon somnat ändå. 

Vanja drar grytan från spisen, silar smeten genom en ostduk och knådar ut all överflödig vätska. Hon låter massan som blir över svalna och blandar sedan ner ingredienserna hon har förberett i förväg. Hon har gjort den här salvan i åratal, ända sedan Börje var liten och led av atopisk eksem. Den hjälpte honom och han slapp antibiotika. Vanja upptäckte då, när hon smorde in sin fina unge att salvan även var mild och återfuktande för hennes händer. Hon provade den på ansikte, hals och dekolletage och det var samma där. Hon tyckte den var bra mycket bättre än något av det hon kunde köpa färdigt i affärerna. På senare år har Börje börjat använda salvan igen han också, den hjälper mot hans acne. Vanja har inte någon särskild åsikt om vare sig rynkor eller påsar under ögonen. Det enda hon har en åsikt om, är att huden ska vara välnärd och kännas behaglig att vara i. Hon vispar sakta jojobaolja, bakuchiol -extrakt samt havrepeptider genom massan tills en krämig, len konsistens framstår. Hon fyller en gammal gurkburk till bredden, ställer resten i kylen och ger sig iväg. Hon hoppas att det här snälla hon vill göra inte är ett övertramp. Tänk om Dina tycker att hon är fånig och lägger sig i? Borde hon ha slagit in burken fint? Hjärteroten är varm och tankarna flyter tillbaka till Ninos.

Ninos hade varit uppe i ottan och skottat vägen så att den blev framkomlig. När Vanja skälmskt frågade om det var för att han ville bli av med henne, fick hon en försiktig puss i tinningen. Han var lite hes när han sa att han helst skulle stoppa ner henne i fickan så att han hade henne hos sig för alltid. De såg på varandra med röda kinder och glänsande ögon när Challa yrvaken äntrade rummet och morgonen kom i rörelse.  

Salongen är stängd, vilket inte verkar stämma. Vanja vänder om, bekymrad nu, hon kör mot Dinas hus. Det blir en del tråcklandes innan hon hittar rätt, hon vet ungefär var det ligger, olyckan skedde strax bortom huset. När hon stannar bilen intill en enorm herrgård flämtar hon förvånat till. Huset är en pärla, fast trädgården är vanskött. Har hon kommit rätt?

Just när hon kliver ur bilen för att rekognoscera kommer Dina ut genom porten med en stor resväska i handen. Håret hänger i testar runt huvudet, hon bär en leopardmönstrad, syntetisk fuskpäls och slitna mockastövlar, blicken är glasartad och munnen skev. Hon är knappt igenkännbar, om man då inte som Vanja sett bilderna från ett förgånget liv. 

Oj, fräser Dina. Vad gör du här? Jag trodde du var min Uber.

Irja Liljeholm