Camilla: Syrene, del 20
Inga-lill och Maja stod i Timos kök och sorterade kläder, porslin,
lampor, julpynt, mattor, dukar, gardiner och smycken. Syrene och Einar hämtade
kartonger på den enorma vinden och bar ner till sorteringsteamet. Och Timo bar
ut kartong för kartong med allt som var värt att säljas till släpvagnen.
De hade bestämt sig för att sälja allt som Timos fru hade varit så duktig
på att samla och spara, för att samla ihop pengar. Till en skog som de kanske kunde
köpa i framtiden.
-
Vi måste pörja någonstans. Vi måste ha trömmar.
Det säger Muminpappan! hade Timo ropat på sin mjuka finlandssvenska och strålat
så mycket med sina sneda, kisande ögon att de satte i gång bums. Skogsteamet.
Vännerna.
Storögt tittade Inga-Lill och Maja på de utsökta gardiner som kom upp ur
kartonger, samlingen med vackra vaser, blusar och kappor som såg ut som nya.
-
Det var hon bra på flickan min. Hon tyckte
mycket om vackra saker.
Han torkade en liten tår då och då när han bar kartongerna till
släpvagnen. Ändå kändes det rätt. Att fortsätta. Att tillsammans med Sirpa i
hjärtat vända blicken framåt i stället för bakåt. Göra någonting för barn. Han fick baxa för att
få in kartongen med broderade lakan i hörnet av släpvagnen och såg en stor,
svart BMW köra in på gatan när han dök upp med huvudet igen. Den stannade nere
vid Syrenes hus.
Han började haltande gå bort mot bilen som hade parkerat framför Syrenes
hus, här i byn höll de minsann koll på vad som hände, hjälpte varandra. En
äldre karl i yllerock knackade på dörren hos Syrene.
-
Hallå? Hallå? Vem söker du?
Mannen som såg ut som en storstadsbo vände sig om.
-
Jag söker en Maja Boman.
-
Hon bor inte här ser du.
-
Jo det gör hon faktiskt!
En andfådd Syrene hann i kapp bakom Timo.
-
Jag hette Maja Boman innan jag som ung bytte
namnet till Syrene och sedan gifte mig till namnet Lund.
-
Fantastiskt. Kan vi sätta oss ner och prata? Jag
har sökt dig länge.

Reacties
Een reactie posten