Camilla: Syrene, del 8

 

 

Mossan. Syrene kunde känna hur den växte om nätterna. Lugnet.

Tänk att hon alltid hade trott att hon liksom styrde sitt liv, att alla tankar påverkade och att varje litet val var så viktigt. Men nu kände hon någonting mycket större och starkare än henne själv som levde, log och grönskade helt utan hennes inblandning. Hon bara andades och surrade av det liv som levde henne.

Hon önskade att hon kunde be som Inga-Lill.

”Jag ber för skogarna” viskade hon i sängen där hon låg med täcket uppdraget till hakan. ”Jag…behöver pengar. Så att vi kan köpa Skogshotellet och skogarna runt omkring.” Det kändes strävt och ovant att viska saker in i täcket.

 

 

Uppe på berget satt Inga-Lill framför tända ljus och avslutade dagen som hon brukade, i djup bön.

”God. Källan till allt gott och ljust. Tack för skogarna, tack för möjligheter att köpa Skogshotellet. Tack för andetag, för hälsa, för solljus. För vänskap, för förbundenhet, för kärlek. För överraskningar, nåd och mirakel. Tack för Syrene och Maja.”

 

 

Maja sov sedan länge. Hon hade pratat med banken och förberett ett stort uttag, av hela sparkontot. Utan Leifs kännedom. Det skulle vara en början i alla fall. I drömmen fiskade hon redan i sjön nedanför hotellet.