Irja: La Mer (Challa: Snögubbe) del 20

Det är krigsråd i Vanjas trädgård. Pappa har en ful mössa neddragen över lockarna. Challa fryser, vägrar ta emot mössan och tycker att allt är ganska spännande. De försöker få upp värmen genom att bygga snölyktor och en snögubbe. Deras rådslagning har en nattsvart botten. Dina ligger och sover inne i huset. De pratar tyst, det känns nästan som om de smusslar där de rullar en snöboll till ett snögubbebål. 

Vanja berättar om hur hon fann Dina med en resväska i handen och tog med sig henne hit. Dina behövde mat och sömn, efter det kunde hon resa om hon ville. Men Vanja är bekymrad. Hon är rädd att Dina har gått i baklås och vill att de ska försöka hjälpa henne. Eller tycker Ninos och Challa att hon lägger sig i sådant hon inte har något att göra med? Challa finner klarhet åt dem:

Utan Dina hade vi aldrig mötts. 

Ett par snölyktor brinner redan nedanför fönstret till rummet där Dina sover. De har snögubbens undre bål klar och börjar på nästa boll.

Challa roar sig med att räkna det antal gånger som pappa och Vanja liksom råkar nudda vid varandra. Efter en halvtimma är hon uppe i cirka femhundrasjuttiotvå gånger. Det gör henne glad. Vanja säger att de måste se till att Dina inser hur omtyckt hon är. Hon gör ju dessutom redan det hon drömmer om att göra, hon läker sår med skönhet på löpande band- utan att hon verkar veta om det. Fast hon behöver andra salvor förstås. Karlsson hade anförtrott pappa att Sture är sturig och ledsen och att det försvårar hans läkningsprocess. Dessutom hade han inte avgett något vittnesmål som kan anses giltig eller ens intressant. Fallet verkar inte vara något polisiärt ärende alls. Som tur är. De lyfter försiktigt det mellersta snöbollsbålet och försöker få det att fastna ovanpå det undre. Då hörs en röst: 

Mamma, vad håller du på med? Ehhhh… hej… 

Snart är Börje med i snögubbebyggandet. Börje är en blek, smal kuf med loafers utan strumpor i och uppvikta slag på jeansen. Den öppna läderjackan avslöjar en retrotröja med Alphaville- tryck. Challa vill inte avfärda honom fast hon är bra nära. Alphaville? Hon vill heller inte tänka på att han måste frysa, för själv rullar hon snöbollar med tröjärmarna som vantar. Vem är hon att tycka något? Dessutom är han Vanjas son. Han måste vara bra. Och han visar sig vara snäll, Börje.  Han visar sig dessutom vara något av ett geni. Åtminstone på datorer, fast inte särskilt vad gäller snölyktor och snögubbar. Där är Challa snäppet vassare. 

De avslutar krigsrådet med uppdragen fördelade: 

Pappa ska till sjukhuset och prata allvar med Sture. 

Vanja får åka till den Indiska butiken och köpa fina burkar, när det är avklarat är hon samordningschef och allt- i- allo.

Challa erbjuder sig att fixa snittar på det som finns i kyl och frys, och sedan hjälpa Vanja att pytsa salva i de nya burkarna. Hon vill också göra en ”varmt välkommen till Dina`s ekologiska salong”- skylt. Challa är duktig på kalligrafi, faktiskt en stjärna. I hemlighet drömmer hon om att bli dekoratör.

Börje säger att det är lätt att hacka sig in i Dinas kundregister och skicka ett mail till alla. Vanja ska diktera mailet. Ninos nynnar och låtsas att han inte hör det där med dataintrång. Allt för det goda. Allt för att hjälpa Dina. 

De möts i en cirkel där deras rykande andedräkter glider in i varandra. Deras high- five skakar snömoln från handskar och tröjärmar. Missionen tar sin början. 

Irja Liljeholm