Camilla: Syrene, del 14

 Det var knäpptyst i salen. Syrene harklade sig, strök nervöst bort en hårslinga från ansiktet och lät handen sjunka. Hon kände sig vettskrämd men någonting bar henne, nog för att våga vänta in stunden. Hon såg sig omkring.

-          Får jag fråga, hur många av oss här har någon gång donerat pengar för att rädda Amazonas regnskogar?

Ett tiotal händer räcktes försiktigt upp.

-          Och hur många av oss här i salen har donerat pengar för välgörande ändamål någonstans i världen? Natur, djur, barn?

Nästan alla händer steg mot taket i den vackra biosalongen från det förra sekelskiftets början. De inramade ljudabsorberande textilkvadraterna var originella och osedvanligt vackra. 

-         Ja. Vi gör ju det. För att vi vill ta hand om, vill dela med oss. För att naturen är viktigt. Vi kanske till och med känner att vi är de vi vill vara, de vi är på riktigt, när vi är i naturen. Vi vill att alla ska få leva så, även framtida generationer.  Men vi tar inte hand om vår egen skog.

Tystnaden blev mer kompakt men talade inte om någonting för Syrene. Hon höjde rösten, svettdroppar fick glasögonen att glida längre ner på näsan. 

-         Sveriges gamla skogar försvinner! Det finns inte tillräckligt mycket lagar och skydd för våra älskade, unika skogar. Nästan vem som helst får köpa upp hur många hektar skog som helst och sedan göra vad de vill med den. De riktigt gamla tallarna, de enda träden som är starka nog för att hålla havsörnens bon, de börjar försvinna. Kalhyggen brer ut sig och vi får ont i magen när vi ser det men vi vet inte vad vi kan göra, var vi ska börja.

Hon såg bort mot Timo som log stort och gjorde tummen upp. Alla andra ansikten såg skrämmande neutrala ut.

 -    Vi börjar här. Vi kan göra det tillsammans.

 -    Gå ihop, donera pengar. Köpa Skogshotellet och skogarna runt omkring till att börja med. Skriva ett kontrakt som gör tydligt att Skogskollektivet äger skogen som inte ska röras, bara tas om hand. Inga träd får fällas förutom vid trädsjukdom.

 -   Vi har ett kompetent arbetslag som kommer att driva hotellet (här kom den vita lögnen som de skulle få fixa senare). All vinst som inte behöver investeras i renovering av hotellet kommer att användas för skogsvård. Alla får vandra och njuta av skogen, allemansrätten gäller precis som vanligt.

 -   Jag hoppas att ni, precis som vi, vill gå till handling för att se till att våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn också får växa upp i och med naturen.

Syrene nickade för att göra helt tydligt att hon hade talat färdigt. 

Reaktionerna från de som samlats den här dagen dröjde många sekunder för länge.