Camilla: I Mermelindas kök (13)

Tystnaden och lugnet låg som en tung, vänlig dimma i köket där Mermelinda satt lutad mot den svala stenväggen. Det hade varit en bra kväll. Bra flyt i serveringen, trevliga gäster. De nya rätterna gick hem. Ändå kände hon sig orolig och splittrad.

Hon önskade att hon skulle kunna prata med Elin. Det brände i bröstet av saknad. Det är nog dags att jag tar en tur till huset igen, tänkte hon. Kanske skulle hon kunna komma till ro där, i huset vid älven, där hon vuxit upp. Jag pratar med Stavros, han får ta över, så tar jag ledigt några dagar.

Hon satte ner ett vackert glas med några kvistar basilika vid elefanten, som helt fridfullt regerade på sitt körsbärsbord. Lade handen på den sträva snabeln. Så fick det bli. En tur till huset och till den gamla eken. Det skulle nog göra gott.