Cecilia / Luciamorgon med Nisse

“Natten går tunga fjät, runt gård och stuva”... Jag slutade knapra på kotten och tittade mot de andra. ”Kring jord som soln förlät, skuggorna ruva”...

Det var inte direkt den vackraste sångrösten som ljöd, men vad gjorde det?

Ur snö-grottan kom Nisse skridandes, iklädd sin gonatt-särk och med luciakronan ovanpå luvan.

”Då på vår tröskel står, vitklädd med ljus i hår”... vid Nisses högra sida klev Ragnar fram, vit som han redan var i sin fjällrävsskrud, med extra glitter i svansen och med en stjärna placerad mitt i pannan.

”Sanktaa Luciaa, Sankta Lucia”, Pes väna röst vid Nisses vänstra sida, silverglitter om kronan.

Kunde en Lucia morgon verkligen bli mer bisarr och samtidigt vackrare än såhär?

Än med morgonstjärnan i gryningen, mina nyfunna vänner lussandes i snön...

Jo, det kunde den!

Där, lite längre ner i skogsbrynet kom Algots hela älgfamilj ståtligt stolpande ur skogen, med sig hade de Nisses familj med Gertrud sittande på Wilmas rygg medans Tindra och Loke åkte skid-sele bakom Trulle och Bulle. I Algots krona vilade lussekatter på snöstänkta halmstrån.

Domherrarna vaknade först. Långsamt började de småsjunga. Det lät som ”gläns över sjö och strand”. Koltrastarna rörde sakta på sig, först huvudet, sedan vingarna och sist huvudet igen innan de stämden in i sången.

En Lucia morgon utan dess like!

Några ögonblick senare var det morgondryck, lussebullar, kvitter, snöbollskrig, rutschande, bullrande, skratt och viskningar om vartannat.

Stor-Mor satt bakåtlutad mot berget med tassarna vilandes på magen och betraktade oss med ett roat leende.

”Se, alla väsen i harmoni! Precis som det var menat från början!”

 

Cecilia Götherström, 13 december 2013