Irja: Julkringlan, Bortbytingen (2)

De hukar där inne i de mörka stugorna, de väntar på att stormen ska bedarra. De väntar på att jämrandet som skär igenom det vildaste av oväder ska finna vila. En Spejare skickas iväg att kontrollera läget, det finns kanske någonting som kan göras ändå? Han flyger med svarta svep över vitt täcke, röd näbb mot rutan och spretiga tår mot bläcket. Jämrandet lyfter upp ur sängen och tar sin gestalt i besittning, rider på våg efter våg av anspänning. Blonda hårtestar i svettigt virrvarr, långa lemmar som ber om nåd, och där. Där den runda stora buken och en Någon ännu utan Röst som hamrar buken inifrån, instängd i ett krampande mörker. En stark gestalt rör sig med stötvisa andetag runt den blonda med buken, den starka bär handdukar och vatten och en telefon som inte sänder ut några vågor alls. Hela rummet laddat eklektiskt. Och se där, den svartvingade rödnäbben pickar glaset, en som är Seende. Den seende är utmattad efter timmar av strid och oro och den starkas knäppande på en telefon som inte sänder signaler i storm. Den seende är utmattad av rädsla och ensamhet och maktlöshet och tvivel och väntan. Den seende har nästan låtit rädslan kapitulera inför den starkas försäkring om ett gott slut och ännu mer inför den blondas kärleksfulla löfte om en syster eller bror. Den seende ligger nedbäddad i kökssoffan och kämpar mot ögonlockens tyngd. Kapitulerar och rycker till av den blondas jämrande. Ett jämrande som kommer allt intensivare, det forceras fram i det stormande gränslandet mellan här och där, nu och då, vaken och sovandes, sluten och öppen.

Liv och död.

Det finns ingenting lagom alls med detta land mitt emellan. 

Irja Liljeholm