Camilla: Pepparkaksstaden, del 5

Jonas satt på sängen med knäna uppdragna mot hakan och tittade ut över granträden som täcktes av nyfallen snö. Det hade snöat i flera dagar och grenarna täcktes redan av gnistrande vitt.

Adventsstaken lyste i hans sovrumsfönster. De andra lamporna var inte tända än.

Gropen i magen gjorde sig påmind när han tänkte på hur mamma brukade julpynta. Om några veckor skulle det vara jullov, då skulle han vara instängd här, i tomheten, med julpynt som ekade mamma, utan mamma, och med pappa som skulle göra allt han kunde för att glömma bort sin egen grop i magen och för att trolla bort Jonas grop.

Han skulle hellre bara gå till skolan hela december. Jävla skit.

Idag var det idrott, det var i alla fall skönt. Han kastade täcket åt sidan och klev över kalla golvplankor för att nå badrummet. Hjördis låg och sov på soffan.

I det slitna badrummet, med linoleum som sett bättre tider, sträckte Jonas handen mot plastmuggen för att ta tandborsten, men fann inget motstånd och inget att greppa. Tandborsten?

Ingen tandborste. Men va? Den var ju där igår?

Han tände stora lampan också. Ingen tandborste. Vid sidan av tvättfatet låg en lapp.

”Hej

Jag heter Nisse och har flyttat in här för julen. Jag kommer från Pepparkaksstaden och har kommit för att lära känna dig och för att påminna dig om saker då och då. Och för att Nissebusa förstås, det är ju det vi Nissar gör.

Nu önskar jag dig en bra dag tills vi ses igen. Och Hjördis önskar dig en spinnande jul.”

Men vafan. Han var ju för stor för sådan här skit. Det här var ju pinsamt. Hade farsan ingen värdighet kvar?

Han knycklade ihop lappen och kastade den i toaletten.