Irja: Enhjulingen, del 20

Viola och Vide

Viola vaggar i sin ryggs smärta med ögon som skjuter jetströmmande blixtrar. 

Barry, säger hon, Barry.  Stämman en uppläxande kvinnas, en stolt kvinna som tar sig tid att andas djupt innan hon fortsätter: Vad tror du att du håller på med här? 

Bestämt skjuter hon Becka åt sidan och äntrar rummet.  Hon rundar bordet så snabbt hon kan, vilket är ovärdigt långsamt och krumt och når fram till Giulia som ännu ligger böjd över det. 

Giulia, säger hon. Giulia vännen. Jag tror att den hemske Malte är död. Att han aldrig kommer tillbaka.  Giulia kastar sig upp och kramar sin farmor så hårt att farmodern kvider. Inuti den hårda kramen som skickar pilar genom trasiga nervbanor klarar Viola ändå av att fortsätta att med jetströmmar attackera Barry och den sura unga polisen som står i dörren. 

Men kom in då, fräser hon mot Becka, kom in och stäng dörren! Becka kliver in, men just när hon ska till att slå igen dörren lägger sig en stor sko emellan. Jag ska också förhöras, säger Vide, sturskare än han känner sig. 

Det är den fagra blonda mannen från kanalkanten.  ”Vittne nummer ett?” Becka rodnar, både frågande och konstaterande. 

Barry Gran känner sig allt mindre som en kommissarie och allt mer som en tillrättavisad pojke mitt under en absurd fars. Han ställer sig upp och erbjuder sin stol åt Vide som slår sig ner, Becka tar stolen bredvid hans. Det finns ingen femte stol så Gran förblir stående. Becka lägger sin telefon på bordet och sätter på inspelningsfunktionen: Förhör av vittne nummer 1 och… vittnen nummer 3 och 4. Hon kommer av sig. Gran skruvar på sig, borde han ingripa? Viola skakar på huvudet, blixtarna hon skickar honom skimrar trots allt en smula. Barry bestämmer sig för att låta det ske, det som bör ske. Det blir Vide som tar ordet: 

Min syster Leah hade ett förhållande med en man som gjorde henne illa…  Han talar och låter Giulia och Viola finna beröringspunkterna. Vide bjuder in dem till en ordfläta de gemensamt kan tvinna.  Deras sätt att fylla på varandras upplevelser kommer att göra det hart när omöjligt för Becka att transkribera förhöret med AI. AI kan inte skilja på röster, åtminstone inte det program Becka har till sitt förfogande. 

Vide utförde ett liknande spårningsarbete som Viola gjorde. Men till skillnad från Viola gav han sig inte som en stridare på Malte, utan han följde efter honom och stalkade honom tillbaka. Viola, säger han beundrande, hon är modig hon. Han är det då rakt inte. Vide ville ha svar på om Malte visste var Leah var. Vide gjorde sig därför hemmastadd i Maltes stamkrog. Triumfen hos Malte när han en kväll kände igen Vide väckte en vämjelse som Vide med en kraftansträngning dolde genom att besvara clownens high- five. Du håller med mig, visst gör du! Din syster är ett falskt stycke! När herr Malt ELack gick på toaletten grep Vide sin chans och spetsade hans drink med en kapsel oxycodon, en av de mediciner han fått föreskriven för sin depression efter Leahs försvinnande. Han hoppades att det skulle göra Malte mildare, språksam och kanske ge Vide en ide om var hans syster fanns. När Malte kom tillbaka från toaletten var han dessvärre uppenbart hög. Han slukade sin drink och erbjöd buffligt en lina till sin nya kompis Vide. Då blev Vide rädd för vad hans dos av oxcy kunde förorsaka.  Han ville inte skada någon, det var inte hans syfte. Malte drack, hade ärenden till toaletten och sluddrade om själviska kvinnor som inte visste sin plats. Leah, sa han, din syssssster, hon stack hon. Från dig också, eller hur? Efter att ha grävt i byxfickorna efter en liten plastpåse som innehöll piller med smileys på reste han sig abrupt, klappade sig på bröstet och sa att han hade post att leverera. Det var det sista Vide såg av honom. Han borde ha följt efter, det förstår han nu, men han mäktade inte. Collagen slutade att komma efter den kvällen, vilket Vide uppfattade som ett resultat av krogrundan, han såg inte Malte igen. Fram tills dagen då Malte skopades upp ur kanalen. Ett osannolikt sammanträffande, fast Vide just då förstås inte kände igen honom, det han såg vill han aldrig behöva beskriva för någon. Vide hade inte kunnat föreställa sig ett sådant slut för det där kräket, trots allt. 

Barry harklar sig men Becka hinner först: 

Har ni kvar collagen? Både Viola och Vide nickar. 

Ta hit dem så snart ni kan. Hon vänder sig till Vide, ofrivilligt lägger fokuset på honom än mer rodnad i hennes kinder: 

Och Leah är fortfarande försvunnen? 

Vide suckar, söker hjälp med blicken i Beckas.  

Jag sätter ihop ett pressmeddelande. Becka tittar på kommissarie Gran som om hon väntar sig protester. 

Jo, det gör jag. Det viktigaste nu är att Leah hittas. 

Det är som om syret återvänder till det svettiga rummet. 

Då så, säger Becka. Ett avskum är även det en människa. Men han är död. Hon ser menande på sin överordnade:  Jo, jag har läst rapporten. Tro då rakt inte att jag går hem och sover min skönhetssömn när det händer grejer! Patologen ansåg att drunkning var orsaken, fastän den avlidnes drogmissbruk hade tagit kål på honom ändå. Slaget mot huvudet, hon vänder sig mot Viola, det var inte orsaken. En kapsel oxcy säger hon sedan vänd mot Vide, det kan varken ha gjort från eller till. Min gissning är att han dök i kanalen efter sin enhjuling. Den var full med diamanter förstår ni. Oj, det var hemligstämplad information. Håll det för er själva är ni snälla. Jag tror inte att det här fallet i ren polisiär anda handlar om er, trots att ni fått lida. Jag är ledsen för det. Förhöret avslutat. Jag ska se till att vi får hem Leah nu. Becka stänger av inspelningen och lämnar rummet. Hon är dödstrött men samtidigt pigg. Så pigg att hon studsar mot dörrkarmen när hon går ut för att skriva sitt pressmeddelande. Sedan ska hon sova. Åtminstone ett par timmar. 

Kommissarie Gran är överspelad, men uppmuntrad. 

Det där gick väl bra? Han ler mot Giulia som försiktigt nickar. Barry räcker henne ivrigt handen och säger: Det är jag som är Barry. Den andra handen lägger han på Violas axel, smeker den. Hej min älskling. Giulia drar efter andan, när hon släpper ut den är den fylld av ett ljuvligt fnitter. 

Vide märker inte mycket av det som händer i rummet sedan intendenten gått. Han är förvånad över att han inte är arresterad. Han har hjärtklappning. Både av det mod han nyss förvånat sig själv med, dårdristigt men nödvändigt, men främst för att allt han vill är att den där intendenten med de ljuvliga äppelkinderna ska kliva in genom dörren igen. 

Irja Liljeholm