Irja: Enhjulingen, del 21

 JULAFTON, det stora tabberaset

Köket är litet. Det drar från den gistna fönsterkarmen. Adventsljusstaken brinner på fönsterbrädan med fyra ljus tända. Lågorna fladdrar. Svart vatten i kanalen där utanför. Svaga vindar, snöblandat regn landar sidledes på kullerstenarnas slitna kuperingar, ditförda av nordanvinden. I köket puttrar grytor, fräser stekpannor, pyser en ugn, surrar en airfryer, brummar en elvisp, hackar en kvarn, syrar en inläggning, vilar en deg. I köket rör sig två kvinnor likt dansöser på en isrink, varma, ivriga, stundom koordinerade, stundom i krock. Krockande kramar, händer som möts. 

Salongen invid köket, soffans sammet mitt i rummet, dörrar mot söder som denna kväll inte möter nordanvinden och i stiltje speglar den doftande granen, dess glitter, ornament och ljusslingor. Det klirrar när den brumsjungande bjässen viker julservetter till rosor och ger dem stänglar av högfotade glas. Han tar två steg västerut och får ett fat gravad lax i ena handen, en skål rödbetssallad i den andra och en mjuk puss på kinden. Långbordet sträcker sig ut i hallen, Barry spänner lingonris i taket och stjälper glitter över bordet, han fyller kandelabrar med ljus. Det är trångt, det är varmt. Det är löftesrikt. Det är jul. Viola placerar ett litet paket vid varje tallrik, de är utsökt inslagna i vad som ser ut att vara papper vävt av guldtrådar. Det kom ett bud med dem i morse, och ingen avsändare hade signerat kortet som följde med: To heal your pain, with my gratitude. 

Becka anländer strax efter Leah och Vide. Leah återtog sitt namn och flög hem så snart hon läst om den döde clownen i tidningen på nätet. Flykten sitter ännu i kroppen, axlarna har låst sig, det finns en sprödhet i håret och naglarna, en försiktighet i leendet. Att läka tar tid. Hon har hunnit träffa Giulia ett par gånger, fått hjälp av henne att sakta finna orden tillbaka. 

Becka har fjärilar i sin i övrigt tomma mage. Hon är så enormt glad att hon blev inbjuden till Viola och Giulia, och enormt hungrig också. Det doftar sagolikt i huset, bara doften gör att hon lägger på sig 3 kilo bums. Hon bär en klänning dagen till ära. Den är i stretch, eftersom det vankas julbord. Vide nickar och rodnar när han får syn på Becka. Han vet det inte än, men för resten av hans långa liv kommer han titt som tätt att kallas för Vittne nummer ett. För Becka har bestämt sig. Fjärilarna fladdrar vimsigt när hon tar initiativet och hälsar på Vide med en rejäl kram. Den tar tid på sig, den kramen, den smälter blyghet. Väldans vad varmt det är i det här huset! 

Rummet är överbelamrat med mat, det doftar kanel, apelsin, hyacint, senap, sill, gran, dill, stearin…. Under granen ligger drivor med paket, de har alla förberett gåvor till varandra. Inuti en stor låda ämnad åt Giulia skramlar små skira rosenmönstrade kaffekoppar mot sina fat, skrammel i iver över att snart få förenas med en saknad systerkopp. 

Innan de hugger in på läckerheterna öppnar de samtidigt sina små gyllene paket. Inuti finner de antika smyckesaskar i glas, de är alla olika, alla detaljrikt ristade och sagolikt vackra. De lyfter på locken, flämtar och det är tyst. Märkligt tyst i ett rum med sex julhungriga personer. Det enda som hörs är knäppandet från en varm karott. De levande ljusen speglar sin eld i brytningspunkterna hos sex utsökt infattade diamanter. 

Gåvorna är en viss oljeshejks sätt att visa tacksamhet för de återbördade diamanterna. Liksom med stölden ville han vid återbördandet inte ha någon som helst publicitet. Den privata vakten som hämtade stenarna från bunkern krävde däremot att av kommissarie Gran få höra hela historien så att han kunde återberätta den för shejken.   

Det är förstås fullständigt opassande för en kommissarie och en intendent att ta emot gåvor, men hur de bäst kan hantera det ska de grubbla på efter jul. 

De njuter i timmar av julbordets alla frestelser, tar sig tid för varandra och för varandets glädje, behagligt tillfreds. De delar ut sina klappar och fröjdas som barn, särskilt Giulia när hon får tillbaka sin mormors servis. De förundrar sig över sammanträffanden och möten, det de varit med om kan inte annat än vara en roman eller TV- film. Ingen av dem vill gå hem, Vide, Leah, Giulia och Becka- som ju har en viss benägenhet att inte vilja sova- bestämmer sig för att vaka ut julnatten och tillsammans besöka morgonmässan. 

Viola och Barry säger god natt och går upp till sitt. Men först ställer de ut en skål gröt till husnissen Awe som är en skyddsängel, och till hans frände, drottning Amrita, även kallad katten Hjördis. 

Irja Liljeholm