Det stora genombrottet äger rum säsongen när flickorna är åtta år. Beate har över ett decennium av körsång i ryggen, hon behärskar dans och mimik och kan uttrycka komedi och drama, hon briljerar i Mozarts lätta menuetter och i Wagners allkonstverk. Hon har burit sammet, silke och säckväv under år av föreställningar. Kanske, säger herr M`s efterträdare, en makalöst skärpt, sagolikt vacker och samtidigt nervös dam med en faiblesse för Beates oerhörda arbetsetos och smidiga stämma, kanske det är bäst att du kan primadonnans partier den här säsongen också, allihop, för ja, vem vet. Håll dig undan dina snoriga ungar, din chans kan komma när influensan bryter ut! Men influensan bröt inte ut. Primadonnan bröt foten istället, och det bara en timma innan ridån skulle upp. Den enes nöd, den andres bröd, frustar herr Ms efterträdare skakigt, och skickar Beate att bli mer och bättre sminkad samt konstfärdigare klädd än någonsin tidigare. Det är märkligt, men det Beate känner är ett stort lugn. Som om hon själv, byflickan, omvandlas. Hon ser sig i primadonnans spegel, hon ser en primadonna. Det finns inget utrymme att ta i för mycket. Det finns ingen tid att tvivla. Det är för det här som hon har lämnat sina barn hos Anna, kväll efter kväll. Det är för att vara här som hon har upplåtit sin midja till herr Ms varma händer. Herr Ms efterträdare är rar, som vill hon toi- toi- toi: a föreställningen till succé med en suppleant i huvudrollen, hon ser till att skicka en droska att hämta Anna och barnen.
Jag minns det, jag glömmer det aldrig. Det var det stoltaste ögonblicket i mitt liv. Jag och Milla och Anna, i en egen loge på operan, och du, vår mamma, var primadonnan. Vi hann inte ens köpa blommor till dig…!
Stående ovationer.
Var det värt det?
Jo. Beate skulle göra om det, varje timma av varje dag, varje tår, varenda ångestattack. Den enorma gåvan att få sjunga, att omges av musik, att arbeta med människor som förstod hur själens nervtrådar spann magi när alltet sammanklingade, det var oerhört. Och hon lärde sig att öppna sitt sinne och glädjas åt att hon hade förmåga att skänka sinnlighet, innerlighet och lycka till många, även det var en gåva. Så hon skulle göra om det, trots alla taggar hon hade att brottas med. För att få leva i sanningen, trots att taggarna stack henne med de svek hon ställt till med. Om hon kunde förstå varför hon haft förmågan att ta andras rättmätiga platser. Herr Ms frus plats, om än tillfälligt. Sigrids plats i kören. Och hon kände sig ansvarig för att ha stött den gamla primadonnan från tronen.
Det värsta var skulden över att lämna flickorna så ofta. Det var ju inte deras val och även om tant Anna var som en mormor för dem tvingades den böljande kärleken mellan mor och barn in i ett timglas. För Beate blev kvar i operans huvudroller och fick mer uppdrag än någonsin förr. Tant Anna blev ensam i caféet igen, fast tack vare Beate var hon försedd med ett bredare klientel och ett rikare och mer efterfrågat utbud än förr. Hon, den lilla byflickan, blev en firad sångerska både i hemstaden och utomlands. Hon sjöng till och med i Berlin en gång. Och nej, hon stötte inte på herr M där, däremot såg hon hans porträtt bland andra virtuosers i operans entrégalleri. Beate vände bort blicken, svalkade sina upprörda kinder och ställde inga frågor.
Irja Liljeholm
Geen opmerkingen:
Een reactie posten