Mitt i havet av mandariner hade han kommit på sig själv,
med att undra,
hur kommer det sig att vissa människor,
tar sig tid att stanna upp och
hjälpa andra medans andra bara skyndar förbi utan att
ägna en tanke åt de människor som finns runtomkring dom?
Att hjälpas åt var ingen ovanlig företeelse i denna by.
Här ställde man upp för varandra,
med de verktyg man hade,
på de sätt som man kunde.
En känsla av värme spred sig,
när Edward, Mara och hennes mamma hjälptes åt att plocka
upp de fallna mandarinerna,
en känsla av ödmjukhet
och av förståelse.
Edward förstod direkt att Mara och hennes mamma
var nya i trakten,
han hade aldrig sett dom här förrut.
Han blev glatt överraskad när det visade sig att
de bodde nästan grannar,
inte desto mindre häpen när han blev bjuden
på söndagslunch med rykande het pumpasoppa.
Brödet vars kanter var utsökt knapriga,
passade utmärkt som tilltugg och
doppades i mjuk rödbetshummus.
Mellan tuggorna berättade Mara stolt att hon bakat
brödet alldeles själv.
Mara och hennes mamma Gioia hyrde det gula huset
om han riktigt ansträngde sig kunde han se husknuten
från sitt köksfönster.
Väggarna var målade i kritvitt, små rödfärgade värmeljus
var utplacerade på väl valda ställen i vardagsrum och kök.
I gången stod flyttlådorna fortfarande staplade på varandra.
Det som väckte hans uppmärksamhet var en etikett som skilde
sig från de andra,
där läste han"Stenbacka".
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten