Han hörde grinden gnissla,
Zarah lyfte nosen i vädret och viftade glatt på svansen,
på radion lästes väderrapporten.
Så stod hon där i dörröppningen, det började bli en vana nu,
alla tre höstmånaderna var redan svunna,
skolväskans tyngd hängde tung på hennes taniga skuldror,
han lade märke till att dragkedjan på hennes ena stövel
hade hakat upp sig halvvägs längst fållen.
Det var ett stycke att gå för flickebarnet,
skolbussens hållplats befann sig där var landsvägen
kröker sig,
där kullerstensmuren saknar fäste,
"det gick rykten i trakten om en ung man som för
länge sedan skulle ha använt delar av denna mur
till att bygga ett hus åt sig och sin blivande hustru,
men kort efter att bygget påbörjades förolyckades
hon och huset förblev halvfärdigt"
Mara hade satt sig pladask på golvet,
Zarah strök sig emot henne, slickade hennes
hand. Hon saknade vantar,
han såg hur hon gned händerna mot varandra
i ett försök att värma sig. Hennes hud hade en
brun skimrande färg, sådär brun blev han inte ens
under sommar solen.
Det var riktigt kolmörkt ute,
desto mysigare att sätta sig tillsammans i köket
med en varm kopp the.
Ann-Charlotte Molin
Geen opmerkingen:
Een reactie posten