Ann-Charlotte / Det förflutna 15

Mara granskade honom med stora ögon.

"Vilken grej, jag menar att du faktiskt har bott i Afrika!"
Det märktes tydligt att hon var fascinerad. 
"Du måste ju ha sett massor och veta massor som vanliga människor inte vet?"

"Jag skulle nog välja att formulera mig så, 
att jag har upplevt och sett både sådant som en medelsvensson
ser och vet,
samtidigt som jag sett myket som vanliga människor inte ser,
sen beror det nog på vad du väljer att ge dina erfarenheter för innebörd, 
vad du verkligen ser och på vilket sätt är också väldigt personligt."

Edward tittade eftertänksamt på Mara som om han blivit
varse något som han faktiskt redan visste, fastän han nu oväntat såg det ur ett
annat perspektiv. 

"Men vad dumt att du låtsades att var någon annan."
Mara tittade nästan som i förbigående på Zarah som satt och drack vatten ur 
sin vattenskål. 

"Fast jag förstår dig också. 
Vi kunde inte ta med oss min hund Selma när vi flyttade för hon var sjuk, 
ibland brukar jag låtsas att jag är någon annan eller att hon aldrig har funnits 
för då slipper jag vara ledsen."


"Men språket då, vilket språk pratade du när du var liten? "

"Ja, vi pratade svenska hemma och jag gick i en engelsk skola fast min nanna 
hon pratade kikoyuo. När jag kom till Holland kunde jag ingen holländska alls. 
Därför var jag väldigt tyst de första månaderna, även min engelska försvann för
ett tag. I skolan bara satt jag utan att förstå eller säga något alls. Vissa ord liknade svenskan, andra ord liknade engelskan men dom pratade så snabbt, 
jag hann inte med.   
Just då kände jag mig väldigt missförstådd. Ibland verkade det som om människor dömde mig eftersom jag inte reagerade tillräckligt snabbt,
eller på det sätt som dom förväntade sig av en 12 åring. 
Jag hade ju precis kommit i målbrottet också, 
vilket var ytterligare en orsak som jag inte kände mig bekväm med. 

Jag kommer ihåg min magister som jag hade i historia, geografi och biologi.
Han brukade behandla mig som om jag verkligen inte visste någonting. 
Fast historia och biologi faktiskt hade varit mina favorit ämnen i Kenya.
Till och med när jag började prata verkade det som om han inte riktigt kunde få ihop att jag i grund och botten var en introvert typ.

Nu som vuxen kan jag bli så otroligt trött och ledsen när jag ser andra vuxna som inte har viljan eller orken att sätta sig in i en annan människas situation." 

Mara nickade, hennes ögonlock började kännas tunga.